Aftonbladet – 10 november 1869, sida 3

t Ölika uppgifter finnas angående den dokal, der ,jucnna egendomliga konsert egde rum, men all Igannon. et talar för att denna lokal var musikaliska sällskarets vanliga samlingsrum, der dess konserter höllos, .Abos dåvarande största salong, Iden s, k. Seipelska sa.20. , Denna sal, ehuru icke Istor i nutidens mening, birchöll sin rang såsom I konsertsal till 1812, då staden nuvarande societetshus den 22 November invigdes med en stor maskerad, den första i Finland sedan konung Gustaf III:s död. Denna Seipelska lokal, invid hvilken Kosciuszko då bodde, utgöres numera Af några lokaler uti det s. k. Limanska stenhuset. I jenna sal fortgingo nu med största ifver repeti-tionerna till den tillämnade konserten under ledÅning af konsertmästaren Ferling, sällskapets dåvarande orkesterdirigent och sänganförare. BärIskilda orkesteroch sångstycken, ämnade att exeqveras på musikaliska sällskapets årshögtid i slutet af samma månad, voro redan inöfvade, så att man snart var färdig med sitt program. Af dettas innehåll känner man icke med säkerhet andra mtisikstycken än de, hvilka sedermera exeqverades vid sällskapets årsfest, men då man derjemte vet hvilka denna tids i Stockholm och Åbo mest gouterade och värderade kompositioner voro, så behöfver man icke frukta att misstaga sig ens om de öfriga. Konsertdagen, antagligen den 6 eller 7 Januari, på eftermiddagen, inbars i konsertsalen af några raska Åbo-studenter Kosciusezkos tältsäng, på hvilken han hvilade. Knappt hade denna fått sin plats gentemot orkesterestraden innan den för tillfället med särskilda emblemer dekorerade salongen hastigt fyldes af en publik, bestående af Aurtastadens yppersta män afskilda samhälls.lasser, universitetslärare, andra tjenstemän och medlemmar af börgerskapet, likasom äfven studenter samt äldre och yngre damer. Med rörda blickar betraktade hela denna samling Kosciuszko, som artigt belsande hvilade på sina kuddar och lät sitt forskande öga öfverfara församlingen. Då och då riktade han några artiga och förbindliga ord på franska till de unga damer, som stodo henom närmast, ty Kosciuszko, ehuru han alltid förblef ogift, var långt ifrån känslolös för det täcka könetå behag och lika litet var han främmande för dennå tids fina galanteri. De unga damerna å sin sida hbjelpte honom att badda hans trepanerade och värkande hufvud med näsdukar fuktade i eau de cologne. Det var en i hög grad sällsåtr och egendomlig tafla: orkestern med sångare och Skagerskor på sin estrad; Kosciuszko v sing hela denna skara af djupt intresserade anleten, tillhörande personer af skilda åldrar, och midt ibland dem Kosciuszko, blek, aftärd, med ett svart band öm pannan, klädd i civil drägt, och bärande på sitt bröst Cineinnatus-ordens kors, honom tilldelad af Washingtö8, hvilket republikanska utmärkelsetecken icke bars af andra än af Kosciuszko och Lafayette. Han var tankfull, försjunken i sina fölnnen: vu tidens horisont ett ensamt moln med en Jjufigeld uti; molnet -det var bang sorg, Jjungelden — hatis bjelterykte. På ett tecken af konsertmästaren Ferling börjades konserten med en festmarsch. Derpå framtiådde en vältalare i tidens smak och helsade på franska STO CR välkommen. Falaren, troligen någon af Åbo twiversitetets män, liknade Kogciuszko vid Leonidas i tapperhet, vid Cincinnatus i verksamhet och anspråkslöshet, glömde icke helle? att jemföra honom med Cimon och Aristides i oförvitlighet, samt förliknade honom slutligen vid Akilles, der detme i sitt tält, sårad och hvilande från stridslarmet, fann sig vederqvickt af tonerna från en cittra, på hvilken en yngling spelade vid den sjuke bjeltens bädd. Talaren slutade, såsom tidens sed far, med en klassisk citation: Gud ga är det värdigt, såger Seneka, att åskåda en hög själ, som kämpar med elyckan. S Kosciuszko svarade med några ord på franska, hvilkas ungefärliga innehåll skall varit, att han kände sig lycklig att befinna sig uti ett fritt land, der han visste sig vara älskad: att ban hoppades att folket i detta land altid skulle genom enighet i sträfvanden ue sig förtjenta af frihetens förmånr. sjelf hade han icke kunnat göra mycket för de ideer han omfattat, men oemigketens förderfliga följder kade hans Jif lärt honom känna. Harmoni behöfdes i Jifret likasom i musiken. Enighet i toner utgjorde harmoni, enighet i handling stef styrka. ärpå fölide en hymn af abbt Vogler och så studentsång; dereftet ett adagio af. Haydn och ett rondoaf okänd kompositör. Sedan ariän ur Gustaf Wasa af Naumann, sjungen af en musikälskarinna, satnt derpå den täcka och melodiskt rörande kompositioheh Rousseaus dröm, hvilken denna tid gjorde furore. Derefter sång för mansoch fruntimmersröster samt slätligen recitativet och kören med orkesterackompagnement ur Naumanns opera Gustaf Wasa. Detta utgjorde säkerligen aftonens göre och operans text var förut tolkad för osCiuszkö. Den storärtade och imposanta kompositionen oa de för Kosciaszko tolkade orden gjorde på onom ett djupt intryck. Då kören förklingade och orkesterns toner upphörde att ljuda syntes em stor tår bana sig väg på hans bleka kind. En ung dam bade af bonom utbedt sig ett minne; han fattade hennes näsduk, aftorkade dermed den-fallande tåren och yttrade på franska: Mademoiselle, återtag denna duk såsom ett minne af en krigares tår; jag har intet annat att gifva Den unga damen amen näsduken, fann sig och svarade på samma språk: General, detta är mer än nog; det är ju nu en relik. Konserten var slut, Kosciuszko bortfördes åter af studenterna efter att, jemte skalden Niemcevicz, son äfven var närvarande, hafva till de församlade musixvänherna ställt några tacksägelseord. Men ännu längre fram på aftonen hörde man tonerna og ng utanför det hus der de resande odde. Den 8 Januari lemnadede resande Åbo och inträffade, uppehållna af drifis vid Åland, först den 26 i samma månad uti Stockkolm, — Angående ryska kejsarens resa skrifves ) Mosk. Wädomosti: Lördagen den 23 Okt. midtiden anlände kejsaren till Tsärskoje-Selo. efVN RA TR JR NR