Aftonbladet – 10 november 1869, sida 2

lesvig den tiden, erinra sig ofta ha sett en ensant yttare på en grå häst på de slesvigska landsväarne. Det var Flor, som inspekterade sina mior Den första mina, han lät springa, var Nils sorenzeris Frkande om danskt rättsskipningsspråk; nen det haälp ej stort. Så antände han hufvudmian, när den raske, frisinnade P. Hjort Lorenzen alade danska och vedblev at tale dansk i slesigska ständerförsamlingen. Den knallen genljöd yfvet hela Danmärk och väckte dess folk till medvetande orm, att danskt språk lefde nere i Sönderylland. Men rmedan han gräfde minor, glömde ham sj att bygga skansar, I första gaf han namn efter hyras gamla vall och till befälhafvare fann han on krämare i Haderslev, men en man som ej hade en krämarsjäl, det var Pet Chr. Koch. Så kom protesten mot språkreskriptet, och den blixten var ock smidå i Flors laboratorium. Och slutligen stiftadehan Röddings folkhögskola. Det vari sjelfva verket det djerfvaste företaget; ty derigenom förverkligade han en af Grundtvigs älsklingsideer, och Grundtvigs idger voro den tiden i Danmark vägentligen kända som obrukbara. Till och med Clausen, Schouw och Hvidt hyste afgjordt tvifvel om, att det skulle gå, men till deras heder skall nämnas, att de visade resignation med hänsyn till sina personliga meningar och ställde rikliga medel till Flors förfogande. Rödding blef alla danska folkhögskolors moder, och nu tviflade ingen om deras betydelse, nuerkändes det fråm alla sidor, att det var i dem allmogen och bildningen mötte hvarandra, att de voro broar sonr måste beträdas, om det skulle bli enhet och enighet bos folket. Ungefär samtidigt med; att Flor verkade på detta sätt i Slesvig, ledde Lehmann i konungariket uppmärksamheten på, att det fonns en dansk befolkning i Noråslesvig, så att två strömmar nu möttes, och liksom guldhornen upptäckts dernere, så uppgrof man nu i Sönderjylland den danska folklighetens guld. Tal. slöt med att tacka Flor för hvad han verkat i Slesvig och dermed för den nordiska nationaliteten i allmänhet, samt tömde sitt glas för den ihärdige i (varen, den modige skansgräfvaren, den lycklige guldgräfvaren Kr. Flor. Dirigenten uppläste derefter flera inlupna telegrammer, deribland från Jönköping och Stockholm. Efter en sång af Ploug utbragde pastor Brandt skålen för Grundtvig, idet han omtalade dennes tidiga verksamhet för folkhögskolesaken, hvilken ursprungligen: var riktad på upprättande af en stor nordisk folkhögskola i Sorö. Ytterligare följde en mängd tal, hvaribland må nämnas ett af Dannevirkesa förre utgifvare P. Kr. Koch för Flors trofaste medhjelpare i Rödding, pastor Hertel. Festen slöt med ett af Ploug utbragt lefve för det stora, nordiska fäderneslandet. Deputationen från Nordslesvig till Berlin meddelar om det mottagande, den rönt, följande. Den 27 Okt. infann den sig hos öfverpresidenten, baron Scheel-Plessen, hvilken såsom ledamot af landtdagen för närvarande vistas i Berlin, och anhöll om hans medverkan, för att erhålla företräde hos konungen, då man äfven önskade att öfverpresidenten vore tillstädes, för att meddela de upplysningar, konungen tilläfventyrs kunde önska, Han afslog denna anhållan, bänvisade depatationen till inrikesministern, men erbjöd sig tillika att göra denne bekant med slesvigarnes önskningar. Samma dag underTrättades deputationenvaf Scheel-Plessen, att den skalle få företräde hos inrikesministern. II enlighet med öfverpresidentens up) maning iolemnade deputationen skriftlig anhållan, att Ifå veta tid och ställe för den lofvade audienIgen, men fick derå från grefve Eulenburg Itill svar, att chan ej kunde se sig föranlåten latt mottaga deputationen, efter att han tagit kännedom om adressens innehåll. Deputationen vände sig då ånyo till öfverpresiI denten Scheel-Plessen med begäran, att han l ville utverka företräde hos konungen, hvilket denne dock afslog, hvarefter deputationer genom hofmarskalksembetet sökte audiens hos konungen, men fick till svar, att nämnda embete hänskjutit denna anhållan till inrikesministern. Härpå vände sig deputationen än en gång till grefve Eulenburg och fick då till svar, att H. M:t vägrat mottaga deputaf tionen. ct) Direktören för Folketeatret H. V: Lange, , som 1832 debuterade vid en landsortstrupp loch 1844 fick koncession såsom teaterdirek, tör, firade i lördags sitt tjugufemårsjubileum. il Af teaterpersonalen förärades honom hans e I byst, modellerad at Hasselriis. Få teatrar, 0 1 h säger Folkets Avis, kunna hålla fest för sin chef med så oblåndadt och ovilkorligt erkännande af hans duglighet, outtröttlighet och omsorg för personalens bästa. En af Erik Bögh författad, mycket förnöjelig festkantat utgjorde tillställningens glänspnnkt.