Aftonbladet – 10 november 1869, sida 2

Alla de tjenare jag kunde komma i beröring med spelade de omutliga; men något har jag dock gjort. Det finnes några bland folket i byn, som ej äro belåtna med sin stränga herrskarinpa. Jag lät mitt folk utfråga dem. Men de visste ingenting annat än att den gamle kättaren Gardon, med sin familj, rest bort i hertiginnans egen bärstol, men hvart kunde de icke säga. Det finnes dock ett slags värdsbus der och värden är ursinnig på hertiginnan, som alldeles skämt bort hans näring, genom att förstöra kapellet och altaret vid den heliga källan, och jag har låtit honom veta att han ej skall ångra om han sänder mig bud så snart han kan uppspana något meddelande mellan hertiginnan och Gardon. Samma öfverenskommelse gjorde jag ock med ett par af de gendarmer hertigen gaf mig till eskort. Således skola vi åtminstone få underrättelse i nog god tid, för att hindra ett giftermål om det är i fråga. Men de skola begifva sig till England! menade abedissan. Jag skulle vilja slå vad att de ännu en gång skrifva för att vara vissa om att blifva mottagna. Dessutom har jag satt Ercole och några af hans yrkeskamrater, att hålla vakt på alla till hamnarne ledande vägar och genast gifva mig underrättelse om någon misstänkt person passerar dem. Vi hafva lagen på vår sida och fordrar jag att få henne utlemnad kan ingen neka det, när vi blott veta hvar hon är. Eller -om kriget, som nog är troligt, bryter ut igen, så kan min son öfversvämma hela provinsen med sina trupper. Denna gång kan hon icke undkomma 0ss Genom sin faders berättelse och sina deraf framkallade inbillniogar nästan säker på att den vackre hertigen redan åtagit sig atttrösta Eustacie, förjagade Diane de Selinville på en gång alla Hetänkligheter. För sin egen