Aftonbladet – 8 november 1869, sida 3

Torsdag för landtdagen en ny undervisningslag, som omfattar hela den allmänna undervisningen från folkskolan till och med universitetet. I den nya lagen betonas starkt bibehållandet af sambandet mellan kyrkan och staten. På samma gång framlade ministern äfven ett förslag om upphäfvande af den afgiftsfria undervisningen i folkskolorna. Det är en egen händelse som vill att ett sådant förslag kommer fram i Preussen i samma ögonblick den franska regeringen gifvande efter för den allmänna meningens påtryckning, upphäfver all undervisningsafgift i folkskolorna. Samma dag framlade den nya finansministern Camphausen sin finansplan för representantkammaren. Dagen förut hade två vigtiga förslag varit före i kammaren. Det ena, om införande af civiläktenskap, blef med stor majoritet, efter en tre timmars liflig debatt, antagen. De klerikala och konservativa samt polackarne röstade deremot. Såsom något egendomligt berättas, att kultusministern, ehuru närvarande i kammaren, ej deltog i debatten. Den andra frågan på dagordningen var den af Berlins arbetarförening till kammaren ingifna petitioner om införande af allmän, omedlebar valrätt vid politiska och kommunala val. Efter en längre debatt antogs utskottets afstyrkande utlåtande. Kammaren har deremot bifallit Ebertys motion, att alla åtal för politiska och pressförbrytelser inom hela nordtyska förbundet skola afdömas af jury. En annan seger har den liberala saken vunnit i Sachsens deputeradekammare, som beslutit upphäfvandet af kyrkooch skolpatronatet. Den nordslesvigska deputationen lärer nu, sedan hon ej blifvit mottagen af konung Wilhelm och inrikesministern grefve Eulenburg äfven förklarat sig ej kunna taga någon notis om adressen, afresa till Wien för att framlemna den till den andra af Pragfredens kontrahenter, kejsaren af Österrike. Från Egypten hade spridt sig ett rykte, att kejsarinnan Eugenies ångyacht LAigle törnat på en sandbank utanför inloppet till Suezkanalen. Detta rykte förklaras nu i ett telegram från Suez sakna all grund. Den flottilj som vid invigningen den 17:e kommer-att passera gehom kanalen skall utgöra ett antal af ej mindre än sextio större och mindre fartyg. D komma att indelas i fem eskadrar: Först de furstliga personernas yachter, derefter ångfartyget La Pelusa med kanalbolagets styrelse; örlogsfartyg, handelsbolagens postfartyg samt slutligen enskilta lustyachter: Kultusministern i Preussen framlade förl. FrånLondon har underrättelse ingått, att markisen af Westminster vid 73 års ålder aflidit efter en kort sjukdom. Hans titel ärfves af. hans son earl. Grosvenor, liberal underhusmedlem för Chester. Den aflidne ansågs vara Englands rikaste man. hans årsinkomst antages ha uppgått till 500,000 eller 600,000 . Eganderätten till hela Belgraviatrakten — Londons rikaste stadsdel — inköptes af hans farfar i midten af förra århundradet. På den tiden bestod hela denna jordrymd af ett enda träsk, ur hvilket under senare hälften af det förra och början af innevarande århundrade det eleganta London småningom reste sig. Den aflidne markisen spelade icke någon betydande roll såsom politikus hvarken i öfvereller underhuset, någon konstmecenat var han aldrig, och ehuru han, enligt. folktron, hade 2000 om hvardagarna och 4000 om söndagarne att lefva upp, stod han långt efter mången mindre rik adelsman och borgare i storartad välgörenhet. Sparsam ända till snålhet, spelade han i London på visst sätt samma roll som Hausmann i Paris; ty han rensade stora qvarter från smutsiga gator och prydde dem med palatslika bus till uthyrning. Skilnaden mellan honom och Hausmann bestod blott deri, att den senare exproprierade, nedref och bygde med statsoch stadsmedel, hvaremot markisen af Westminster blott opererade på egen grund och med egna tillgångar. Utom hela den eleganta stadsdelen Belgravia, deri inbegripen största delen af Pimlico ända till Buckingham Palace, egde han det rika Grosvenor square med angränsande gator och en del af Oxford street ända till gränsen af Hydepark, för att icke tala om hans stora gods i olika grefskap. Huru betydliga dessa sistnämnda också äro, kunna de i afseende på årsafkastvigo dock icke jemföras med den inkomst som Crosvenorfamiljen au uppbär af sina hus i hufvudstaden. Denna växer lavinartadt år från år, emedan en mängd arrendekontre kter, som den nu aflidnes farfar ingått, småningom löpa till ända, hvarigenom det utarrenderade området med alla derpå befintliga hus tillfalla tomtegaren. Redan om några år torde Grosvenorslägtens årsinkomst komma att uppgå till 1,000,000 . Om den aflidne markisens ytterliga sparsamhet eller till och med knusslighet äro otaliga anekdoter i omlopp, och bland annat kunde man ofta få se honom komma gående från Charing Cross bangård, bärande sin nattsäck i handen för att, såsom det prnänt påstods, bespara en shilling för roska. Om krigsteatern i Dalmatien och dess halfvilda befolkning ger en preussisk officer, som för militära studier rest i dessa trakter, i ett bref till Kölnische Zeitung en intressant skildring, hvarur vi återgifva följande: Hela Bocche di Cattaro, ja egentligen, med undantag af några få dalar och kuststäder; hela Dalmatien är en bland de mest ourn. odlade och fattiga landsträckor, som , besitta i Europa. Höga, fasta, all?fleg kala, skarpt klufna berg med smala. dalar, hvilka blott i dalbottnen visa Då gon odling, betäcka hela landet. Körväger finnas knappti södra Dalmatien, och i Bocche torde man icke kunna påträffa aåoon enda väg nå hvilken