Aftonbladet – 8 november 1869, sida 2

hon troligen så god doktor som någon ilandet, med undantag af Ambrosie Pare och hans lärjungar. Hon fordrade ock att de damer, som vistades hos henne, skulle öfva sig i att efter hennes anvisnirg sköta de sjuka bland bönderna, då man i hvarje fall frågade henne om råd. Ingen kunde veta, sade hon, huru snart de kunde få att göra med sår efter kulor och svärd, och allesammans borde förstå att sy ihöp ett huggsår eller bota en frossa. Detta arbete passade Eustacie vida bättre in braderierna,och bäst af allt tycktes det henne art följa med mäster Isak till någon koja, der både kropp och själ behöfde läcare, men der inan var alltför sjuk för att unna komma till fru hertiginnan. Hon lärde mycket och gjorde stora framsteg i allt som illhörde en husmoder på dentiden, och detta ordentliga hushåll var en ypperlig skola, men hennes irrande lif hade utvecklat det oroliga slementet i hennes natur, så att hon nu nästan var en liten zigenerska. Stundom kom let öfver henne anfall af obeskriflig trötthet och hon kände sig nästan som hade hon blifvit alldeles omöjlig för sin naturliga plats i lifvet. Hvad skulle det blifva af mig,, sade hon ibland till mäster Isak, om jag vore för förnäm att kläda på Rayonette och sörja för henne? Hon var icke mycket ledsen öfver att underhärolden i Montauban endast hade förteckningen öfver den provengalska adeln och var tvungen att meddela sig med sina embetsbröder i Bordeaux, innan han kunde få reda på Ribaumontska genealogien till närvarande tid; och sä långsamt måste man den tiden både färdas och eljest lämpa sina företag efter de Ore kommunikationerna, tt köstarjerpa Brudlösa ovh vintern