Aftonbladet – 6 november 1869, sida 3

männens sjötåg. Kulturhistoriska upgifter har ja; hämtat för norden ur de gamla sagorna, avbild ningar av Tapisserie de Bayeux m. fl. samt fö moriska Spanien ur förut nämda högst förtjerst fulla Weiss Kostämen-Kunde. Anmälarens övriga anmärkningar röra sig på det rent ästetiska området och böra således ej av mig besvaras. Beträffande anmärkningen om stav nings-sättet, förutser jag från andra håll flera och skarpare samt vågar ej längre trötta Edert tåla mod. Hvad jag redan anfört, har jag ansett varg min ovilkorliga pligt mot allmänheten, och hoppas at utrymme därför beredes vid tilfälle. Bias. Härtill vilja vi endast med afseende på vikingaskeppens storlek och styrka anmärka att hvadjen eller annan författare1i sjökrigshistorien yttrar om dem endast kan stödja sig på de skildringar, som förefinnas i de gamla sagorna, och att en poetisk målning i Tegners Frithiofs saga icke innebär något arkeologiskt vitnesbörd. Sagorna tala visserligen om mycket stora härskepp, men utom det, att man dervid får skrifva åtskilligt på räkning af berättarens fantasi och önskan att låta det skildrade framstå så ansenligtssom möjligt, så ligger det i sjelfva sakens natur, att med den kulturståndpunkt, på hvilken våra förfäder för tusen år sedan betunno sig, skeppsbyggnadskonsten icke hade kunnat nå en sådan ståndpunkt, att icke en jemförelse emellan drakskeppen och nutidens väldigaste fregatter måste bli orimlig. Äfven om man tager sagornas berättelser efter orden, så ser man visserligen af dem, att de stora härskeppen, sådana som utrustades af mäktiga konungar, såsom Olof Tryggvason, och icke af enskilda vikingar, kunde vara mycket långa, men deraf följer icke någonting bestämdt med afseende på deras styrka och drägtighet. Af sagorna finner man, att äfven de största icke voro ansenligare, än att de öfver vintern uppdrogos på land, för att om våren åter sättas ut i sjön. Afven den omständigheten, att det räknades för ett mycket stort drakskepp, som sattes i gång med 30 par åror, samt att dessa skepp icke voro heldäckade, utan hade ett ösrum för och ett akter om masten, hvarest man öste läckvattnet ur fartyget medelst pytsar, som langades från en man till en annan, vitnar derom, att det var farkoster af så helt annan cert och beskaffenhet än nutidens örlogsfregatter, att en sammanställning icke-gerna borde kunna ifrågakomma. Vi hå icke bestridt ätt mobrerna kunnat på 800-talet använda åtskilliga skrammelinstrumenter, liksom vi ha oss bekant, att redan de gamla barderna-i Gallien under pågående strid trakterade pukor, trumpeter och trianglar; men det torde dock få anses något oegentligt att låta en mohrisk armåi Spanien omkring 850 upptåga. under full janitscharmusik; då man yet att janitscharernas kår, efter hvilken .denna musik har sitt namn, först organiserades hos turkarne 1360. Att tala om jägarekedjor,ete, i en här, der samtidigt svinfylking och bersärkagång angifves såsom det hufvudsakliga, anse vi, med författarens. benägna , tillstånd, fortfarande såsom en anakronism. ,