Aftonbladet – 6 november 1869, sida 3

Min son skall draga försorg om att brefver riktigt komma fråm och ni skall der, under mitt beskydd afvakta svaret. Detta bli mera passande än att vandra landet omkring med en gammal prest. s Madame, ingenting i verlden skall förmå mig att lemna honom, utropade Eustacie häftigt. Hör mig till slut, barn, sade hertiginnan Han följer med oss och kommer att biträda min huskaplan, han är ej mycket bättre passande för ett dylikt irrande lif än pi — ne snarare ännu mycket mindre. Men ni, madame måste, jag fruktar det icke kan hjelpas, äfven i mitt hus fortfarande: vara hans sonhustru, ty om ni skulle bära ert eget namr och behandlas som er rang fordrar, skulle denna er onkel och kusin kunna få veta att ni ännu lefver, och om de återfordra er.,.n Q, madame, låt mig hellre vara den lägsta tjenarinnan i edert kök! Att vara — hvad är det man kallar er? — Esperance Gardon är alldeles nog. Jag ha många sällskapsfruntimmer här — enkor hustrur, döttrar till dem som lida för sanningen, och som antingen äro glada att få vara i ro, eller som upptostras till en gudaktig lefnad efter ordningen inom mitt hushåll. Bland dem kan ni vistas utan att ådraga er misstankar, såvida,, tillade den gamla damen småleende, ni kan arfhålla er från att förvrida hufvudet på våra stackars unga kandidater. Madame,, sade Eustacie mycket allvarsamt, jag skall aldrig förvrida någons hufvud. Det fanns blott en som var bunden att älska mig, och lyckligtvis är jag icke nog skön att vinna någon annan.n Nej, barn, är detta uppriktigt? Har Gardon Frk en aldrig .talat till er om Samuel Mavö