Aftonbladet – 6 november 1869, sida 3

Anden i Naturen. Af H. Örsted. Öfvers. af C. J. Backman. Andra öfversedda och tillökade upplagan. Förra och sexare delen. (Landskrona, -Törnqvists förlag.) Det är ett glädjande tecken, att ett så herrligt arbete som Örsteds Anden i Naturen redan upplefvat sin tredje svenska uppz laga; ty då, sasom svenske utgifvaren riktigt säger, denna bok förtjenar att bli en folkbok i ordets bästa mening, hörer den till dem, i afseende på hvilka man bör göra ett undantag från regeln om olämpligheten af öfversättningar de skandinaviska språken emellan. Vi sade tredje upplagan; ty så är verkligen förhållandet. Redan år 1850 utkom nemligen en öfversättning af detta arbete, gjord af J. J. Åstrand, på C. F. Arwidsons förlag i Göteborg. Deretter utgaf hr A. Hellsten år 1860 en ny, af d:r Backman gjord öfversättning, och då denna upplaga nu befunnits utgången, hav hr Förnqvist i Landskrona, som öfvertagit A. Hellstens förlager, låtit-hr Backman anordna en ny. Denna upplaga kallar sig tillökad och gör i fullt mått skäl för detta epitet. Ty utom en hel ny afdelning med rubrik Vägen från naturen till Gud, som på ett klart och anslående sätt hänvisar på det allförnuft,i hvilket både de fysiska och moraliska verldslagarne ha sin grund, finnes här meddelad C. Hauchs utförliga och förträffliga lefnadsteckning öfver H. C. Orsted (58 sid.). Denna leffadsteckning åtföljes af ett ef:er Gertners målning förträffligt litografieradt porträtt, som ger en särdeles god föreställning om denna stora, ädla och älskliga personlighet, om hvilken Hauch så sannt och träffande yttrar: Sällan har någon förenat ett så stort namn med ett så barnsligt och oskyldigt hjerta som Örsted; han liknade en af -de karakterer, hvilkas drag ännu äro bevarade i skrifter från förntiden och hos hvilka en hög själens enfald är förenad med en stark vilja, en oegennyttig kärlek till den idå, för hvilken de lefde, och med den kraftigaste ande. Det fanns hos honom ingenting som man behöfver dölja eller ställa i en bättre dager innan man visar det för verlden och man kan derföre väl säga om honom, att hart icke blott var en. stor vetenskapsman och en sällsynt tänkare, utan äfven att han var en stor och sällsynt. menniska.