Aftonbladet – 6 november 1869, sida 2

STOCKHOLM den 6 Nov. Vi ha flera gånger haft tillfälle att fästa våra läsares uppmärksamhet på en märkvärdig kulturtilldragelse,. som pågår i våra dagar och så godt som för våra ögon. Vi mena den folkvandringsström som från östra Asien går öfver Stora oceanen till Amerika och der möter en annan dylik från Europa kommande. Kinesernas stora utvandring — ty det är om denda vi tala — har väckt stort uppseende ej blott i Amerika, för hvars bomullstrakter hön fått en utomordentlig betydelse, utan äfven i England, der man, med den omfattande blick som. är. briterna egen, redan börjar betrakta henne pr en: ännu vidsträcktare synpunkt. Och från många synpunkter förtjenar denna märkliga rörelse i sanning att betraktas, om mans all kunna göra sig fult-reda för om. hon, åtminstone. för den närmaste tiden, är till mensklighetens gagn eller skada: Ha vi här för våra ögon en rörelse som afser att sprida arbetets och frihetens välsignelser öfver jorden, eller är denue Koopmanschäap endästen det 19:de seklets Las Casas, utan jemförelse föröfrigt, som hjelper till att slå en ny race i bojor för att ersätta en annan? Skall Amerika, sedan det haft röda och svarta slafvar, nu erhålla gula? Denna sida af frågan är minst lika vigtig som den om söderns plantageegare skola bli i stånd att fortsätta sin bomullsodling. Men vi lemna ordet åt Times, som åt frågan eghat en särskilt artikel. Våra läsare ha säkerligen ej glömt Koopmanschaap? Namnet låter visserligen litet kuriöst, men det är ganska sannolikt ämnadt att bli ett välbekant ord, såsomförbundet med en af nutidens vigtigaste företeelser: den kinesiska bikupans svärmande. Skulle invandringen af arbetare från det Himmelska riket, eller eoolies,, som de kallas i Amerika, uppnå de proportioner som det: synes naturigt att förutse, skall man ej glömma den obemärkte holländaren, somgaf den första impulsen till rörelsen. Koopmanschaap kom för aderton år sedan som emigrant ut till Amerika. Tio år derefter bosatte han sig i San Francisco och slog sig på coolie-imporfen. Intill denna stund har han varit i stånd ätt förse Stilla-hafsbananj med 30,000 kineser, som visat sig vara i alla afsegnden utmärkta arbetare. Uppmuntrad af denna första framgång, har han fattat den stora planen att förse söderns plantageegare med kinesiska arbetare, i hur stort antal som helst. Dessa arbetare skola erhållas genom frivillig enrollering, de skola föras från en kinesisk hamn till San Francisco af Stilla-hafsbolagets ångbåtar, skola derifrån p Stilla-hafsDdanan befordras till de östra eller södra staterna och skola der medelst kontrakter, som förbinda både husbonde och arbetare, kunna anställas af hvar och en som är i: behof af deras tjonster. Resekostnaderna, beräknade till 400 doi2rs, betalas på förhand af husbonden. Arbetslönerna skola vexla mellan 8 och 12 dollars i månaden, jemte mat och husrum, Kontraktet är bindande för fem år. Men i händelse arbetaren 180m loppet af ett eller två år önskar bryta öfverenskomiråelsen, kan han göra det, men måste då återbetala Hälften af resekostnaderna. Det är öfverflödigt att säga att förslaget mött ett häftigt motstånd. Kineserna äro nästan lika goda arbetare som de flesta hvita de norra staterna, och de äro negrernas enda rivaler i södern. Detta har haft till följd, att en ej ringa afund uppstått öfverallt der antingen europeiska invandrare eller fria negrer sökte skaffa sig monopol på det tyngre arbetet. Cooliekonkurrensen gör arbetslönerna billigare öfverallt der han fär göra sig gällende. I Californien och de angränsande staterna, der kinesen varit i flera år bosatt, är han ett föremål för den irländske och tyske Mrentycens afsky, och änun i slatet af sisi