Aftonbladet – 4 november 1869, sida 2

köpt henne alnvis med rosenröda band, när han en gång kom utom de gamla damernas synkrets, gerna skulle gifvit hennes lilla dotter en faders kärlek och uppfyllt alla en sons pligter mot Isak Gardon. Hans beskyddarinna ogillade icke hans val. Sqvallret hade visserligen också kommit till hennes öron, men hon hade hög tanka om Isak Gardon, trodde på Samuel Maces omdöme, -och frågade ganska litet efter hvad som sades i Montauban. Det skulle för hennes skyddsling vara mycket bättre att få till hustru en rask qvinna, som sett verlden, än en vanlig bonddotter, som knappt sett mer än sina egna ostar och mjölkbunkar. Gamle Gardon skulle för-den unge presten blifva en ypperlig rådgifvare och om han blefve en medlem af hushållet, skulle han öka boställets område med ännu en åker och bete för två kor. Om hon, när hon sett den unga qvinnan, tyckte om henne, skulle rå med sin egen höga närvaro hedra brölet. S vad? Hade mäster Gardon sagt nej? Förbjudit att nämna saken för sin dotter? Omöjligt? Antingen hade Mac6 illa skött affären, eller hade den gamle något emot hosom som hertiginnan kunde förmå honom att öfverse, eller ock var det en dåraktig fruktan att behöfva skiljas från sin sonhustru, som dikterat Gardons svar. Eller kanske hade sqvallersystrarne rätt, och han visste att hon var för lättsinnig för att blifva en allvarlig a hustru. Eller också låg någon hemlig-: et under allt detta. I alla fall skulle hertiginnan skicka bud på honom och tala förnuft med honom, förmå honom att gifva den unga enkan en hederlig make, om hon vore det värd, eller i motsatt fall, befordra henne till välförtjent straff. TIONDE KAPITLET. Fru hertiginnan. Han fann en ståtlig fru i något blekt brokad.o 3 Tennyson. Fru hertiginnan af Quinet hade varit en rik arftagerska och personlig vän och gu