Aftonbladet – 4 november 1869, sida 2

ig hos drottning Jeanne d Albert. Efter em års äktenskap hade hon blifvit enka och sedan regerat enväldigt öfver sina vidsträckta lomäner, i sitt eget och min sonps namn. Upptagen af att på allt sätt understödja husenotterna, stundom med vapenmakt, men ftast genom underhandlingar och dessutom irftlig styresman öfver ett mindre grefskapi Frankrike, öfverlät hertigen af Guinet mer in gerna styrelsen öfver sina gods åt modren, som han också anförtrott sina båda unga söners uppfostran. Det fullkomligaste förtroende: och den bjertligaste tillgifvenhet rådde mellan modren och sonen, ehuru han var nästan lika sällan hemma som hon var hemfrån. Någon gång hade hon visserligen brukat besöka drottning Jeanne i Nerac; men sedan den goda drottningens död lemnade hon det präktiga slottet Quinet endast för att med ett nästan kungligt följe göra en rundresa till alla familjens slott, byar och städer, stundom för att öfvervintra i det vackra pbotellet hon sjelf egde i Montauban eller såsom nu, deltaga i de reformertas generalörsamling. : Ganska sällan hände det att hennes vilja cke var lag... Skarpt förstånd och säkert omdöme, jemte en lärdom drottning Marsareta af Navarra gjort till ett nödvändigt vilkor för sina döttrars väninnor, hade gifvit wenne stor öfverlägsenhet öfver de flesta, med wvilka hon kom i beröring. Det hugenottiska oresterskapet, som vida mer än det katolska erodde af lekmännen, behandlade henne för let mesta icke blott såsom en from och helersam qvinna, en af de utkorade, utan nätan som någon af statens myndigheter. Att won hade det rättsinne att högt akta och värdera män, som Theodore Beza, Merlin n. fl., hvilka väl behandlade henne aktningsallt, men aldrig krypande, var ej bekant för le öfriga. Skulle hon blott en gång hafva ittalat sig emot stackars Esperance Gardon, iade offentlig varning och straffpredikan omöjigen kunnat undvikas. Nu satt hon i sitt med valnötträ boiserade cabinett, icke just en högväxt qvinna, men