PERLBANDET ELLER FAMILJEN RIBAUMONT?)Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langle.. Mäster Gardon hörde föga mera af talen och predikningarna. Han skulle helst genast följt henne, om han ej fruktat att sålunda blott yttermera förvärra skandalen, ty så visste han att detta uppträde skulle anses. Då han kom hem voro Rayonettes tårar längesedan aftorkade, men hennes moder var utom sig. Hon skulle genast lemna Monhtauban, hon ville aldrig mera sätta sin fot inom ett kätterskt samfund, der henues faderlösa dotter, ättlingen af både de svarta och de hvita Ribaumonts, skulle blifva slaen af en usel vanbörding. Till och med ennes onkel kunde ej hafva varit värre; han skulle åtminstone aktat hennes börd Mäster Gardon visste icke att hans så kallade sonhustru kunde vara så häftig som nu, då hon med ögon, blixtrande genom tårar, påyrkade att genast blifva förd derifrån. No hon ville ingenting höra. Hon tycktes anse hela Ribaumontska slägten förolämpad och trodde sig böra vredgas på dess vägnar, och han var tvungen att bestämdt neka .att resa. från Montauban före synodens slut och lemna henne badande i tårar, och sökande efter nog starka ae be för sin förtrytelse öfver att hennes barn skulle blifva utsatt för en dylik behandling, och förtviflad öfver att han skulle gilla den. Stackars liten, han fann henne sedan ödmjuk nog och ångerfull öfver sin orättvisa harm emot honom. Hvad helst ban önskade skulle hon gerna göra, hon skulle stanna Se A. B. n:r 159, 161, 162, 164—167, 171, 174a 175, 177—179, 182,185—189, 191, 192 194—196 198, 200—203, 209—208, 210, 212—215, 217, 218 Va, 213-227, 229, 231—205.