Aftonbladet – 3 november 1869, sida 3

al OCMMN SKaAll SlUla Sia Ul PLORTESSISTECIIG, UL demokraterna, att hertigen af Genua erhåller ett tillräckligt röstantal. Till det formliga valet tänker man ej skrida förrän man är fullt säker på att anbudet antages af den valde. För den händelse hertigen af Genua blir vald och mottager kallelsen är det fråga om att genast förklara honom myndig. Kommer deremot ett regentskap i fråga, tros Serrano och ej Prim erbålla detta uppdrag. De republikanska ledamöterna, som sedan resningen afhållit sig från att deltaga i cortes sammanträden, ämna vid konungavalet åter infinna sig. Gladstones skriftliga förklaring, att regeringen ansåg det strida mot sin pligt att frigifva de i fängelse sittande fenierna har drifvit förbittringen i Irland till sin höjd. Två nya, talrikt besökta möten ha hållits i grefskapen Cork och Tipperary; en procession af 3000 personer med musik och fanor begaf sig från Cork till Carligaline, det ställe. som var utsatt till mötesplats. På en af fanorna lästes Hibernia redivivus (siec!). Vid framkomsten till Carligaline hade processionen växt till 10.000 personer. Musiken spelade upp den irländska nationalsången, och hela församlingen instämde i refrängen: Gud bevare Irland. Ordet fördes af en prest vid namn Mac Swiney, som erinrade om, att de båda frågor, som för närvarande uppröra Irland, äro den om feniernas frigifning ur fängelse och den agrariska. Mängden hade dock ej lust att tåligt åhöra hans tal, utan afbröt honom oupphörligt med pereatrop mot Gladstone och hans kolleger. Ned med regeringen — hon ljuger; hon bedrager; må hon befria fångarne, innan hon pladdrar om landtbruksfrågan; försoning eller amnesti äro omöjliga; vi vilja icke längre fördräga tyranniet; går det ej med godo. skall det gå med ondo; ned med den blodtörstiga ministeren, — i dessa och dylika utrop gaf mängden luft åt sina känslor, och sedan hon i en timmes tid skränat, hånade hon ordföranden med att votera en tacksägelse för hans tal, ehuru ingen velat höra på honom. Slutligen förenade man sig om en resolution, som innebar en försäkran, att fångarnes frigifvande icke skulle ha till påföljd att det allmänna lugnet blefve stördt. Icke mindre stormigt gick det till på det andra mötet. Den italienska finansministern CambrayDigny har den 27 Sept. undertecknat ett kontrakt med flera bankirer om ett lån af 60,000,000 francs. Han erhåller 30,000.000 på 10 månader och ytterligare 30,000,000 på 12 månader till 8!a procent; dessutom skall kommissionsarvode erläggas, hvilket uppdrifver räntan till minst 10 procent. Före den den 15 December skola de 60,000,000 inbetalas; såsom pant lemnas de Ratazziska obligationerna (af den 15 Aug. 1867) till ett belopp af 100,000,000, och de skola deponeras i Frankrikes bank eller något annat franskt etablissement. Om resningen i Dalmatien skrifver en korrespondent till Wanderer i Wien: Jag begaf mig till upprorets skådeplats och sökte under fyra dagars vistelse der förskaffa mig någon kännedom om förhållandena. Om striden vid Krivosie meddelade mig ögonvittnen följande: Insurgenterna ha, sina läger på bergen, delade i små grupper af 30 till 40 men; deras befälhafvare heter Broncic och är en mycket rik bonde från Zuppa, en högväxt, vacker man. Han leder tillsammans med 12 andre intelligenta boccheser hela resningen, hvilken underhålles af endast 1800 väl inöfvade unge män. Hvarje man bar ett gevär, tre eller fyra pistoler (vapnen äro efter det nyaste systemet), sabel och skarpslipade knifvar; de äro klädda i sin pittoreska, silfverbroderade orientaliska drägt; med litsmedel äro de rikligt försedda. Ali sin boskap, oxar, får och svin, ha de skickat till Grahovo (turkiskt område), och äfvenså sina familjer. Den ena afdelningen gifver den andra signaler genom gevärsskott, och de underrättas genom budskickning om befälhafvarens alla dispositioner. När ett Lloydangfartyg går genom kanalen vid Cattaro, afskjutes från hvarje bergshöjd ett skott till signal; När de få i sigte ett krigsfartyg med trupper, meddelas underrättelse härom med två gevärsskott. Alla väzar, till och med de minsta, ha de gjort ofarbara genom nedvältrad? stenmassor. Rundtomkring sina befästa läger ha de gräft djupa grafvar, så att det är svårt att komma till dem. Mot sålana stridskrafter skall vår arme få att uthärda svåra strider; man mnedgör henne redan till en del med tunga stenblock, som nedslungas från höjderna, utan att något enda gevärsskott lossas. Vi tro, att man skulle vinna mycket mer på underhandlingens vänskapliga väg. Insurgenterna skola vara håsade att gifva sig och underkasta sig landtvärnsskyldighet, men likväl icke på de nuvarande vilkoren. De vilja bibehålla sin naionaldrägt, och gevären skola vara af den 108 dem brukliga sorten; vidare vilja de blott åtå använda sig inom sin krets; den långa sjöfarten (till aflägsna haf) skall vara fri, varför det äfven under landtvärnstjenstetilen skall vara dem tillåtet att resa utomands. Till diplomatisk underbandlare önska le den tordne guvernören fältmarskalklöjtnanten baron Philippovie; med R. von Wagner vilja de ej underhandla. Det skriftliga ördrag, hvari det tillförsäkras dem, att de cke skola få något straff öch hvilket desstom skall innebålla de ofvannämnda vilkoen i afseende på landtvärnstjensten, måste genhändigt underskrifvas at kejsaren, emelan de icke hysa förtroende för de militära och civila tjenstemännen. Emellertid berättar Oss i dag ett telegram, utt insurgenterna nu skola kommit på frediga tankar och erbjudit att sträcka gevär. Japan gästas för närvarande af en bland lrottning Victorias söner, hertigen af Edinburg, som med en engelsk eskader dit anändt. Under hertigens vistelse i den japaresiska hufvudstaden har det utomordentliga nträffat, att landets regent, mikadon, som nligt landets sed varit osynlig för allas ögon, synnerhet europeiska, och som ingen främing vågat nalkas, nu i offentlig audiens motagit den unge britiske fursten.