Aftonbladet – 3 november 1869, sida 3

För att kunna med hopp om framgång bekämpa det nuvarande personliga regeringssystemet i Frankrike, inser man att det är nödvändigt att hela oppositionen, tiers parti och venstern, vid den nya sessionens öppnande den 29 står som en man. Det börjar dock, tyvärr, se ut som detta ej skulle bli fallet... En söndring har nemligen uppstått mellan vensterns egna medlemmar, af hvilka en fraktion med Gambetta och Barceli spetsen påyrka ett krig på lif och död mot kejsardömet och i nödfall ett vädjande till styrkan, medan den gamla vensterns ledare, Picard och Favre, anse det tillräckligt och säkrast ledande till målet att endast begagna de vapen som allmänna rösträtten och konstitutionen lemna, men också att begagna dem till laglighetens yttersta gräns, — Ett annat söndringsfrö är den från den gamla revolutionen uppdykande frågan om att binda händerna på representanterna genom af valmännen gifna bestämda instruktioner, det så kallade cmandat imperatif,. Detta anspråk, som väckts af ledarne förklubbarna i Clichy och Belleville, bekämpas energiskt af Picard, och han understödjes häri af den största delen af den demokratiska pressen. Isynnerhet har Siccle på ett träffande sätt visat det lika förvända som för friheten förderfliga i detta sätt att förvandla folkets representanter till blotta voteringsmaskiner. Denna fråga tros dock komma att spela en stor roll vid de nya valen i Paris den 22. Bancel och Gambetta skola äfven i denna punkt skilja sig från Picard och Favre. Det är dock att hoppas, att schismen skall kunna biläggas vid det nya möte mellan vensterns iIedamöter, som den 7 kommer att hållas i Paris. N Man tror allmänt, att det nuvarande kabinettet endast skall kunna hålla sig uppe några dagar efter kamrarnes öppnande. Det bar förstätt att göra alla partier till sina ovänner och står ej i större gunst hos detl militära hofpartiet än hos de 116 af den oamla majoriteten. . Kejsaren är ej heller sina ministrar synnerligt bevågen. :Oafsedt att han. gerna vill ha tillbaka sin Rouher har han äfven derför ett horn i sidan tilll dem, att de vid flera tillfällen, isynnerhet i frågor rörande pressen, uppträdt som om de vörkligen voro ansvariga ministrar, . Den 26 Okt. har för ötrigt haft till följd, att kejsaren mer än någonsin tror sig kunna reda alla härfvor med chassepotgeväret. I dessa asigter styrkes han af polisprefekten Pietri, som, för att göra sig vigtig, dagligen serverar honom med nya historier om sammansvärjningar och nära förestående upplopp. Den engelska Times, som eljest ej är benägen att finna några fel i den napoleonska regimen, har dock i ett af sina senaste nummer påtagit sig skepnaden af en Cassandra och låtit kejsaren höra en allvarsam varning. cDet är för oss omöjligt,, säger hon, catt upptäcka på hvilken grund kejsarens politik under dessa senaste få månader varit baserad. — Han har väckt det intryck att han tänkte taga tillbaka med den ena handen hvad han gifvit med den andra. Han har alstrat en tro att han aldrig handlat frivilligt, utan endast gifvit efter för en påtryckning, och dermed inbjudit till en fortsättning af denna påtryckniog såsom det säkraste medlet att tvinga honom hålla sitt löfte och drifva honom ännu längre. Han väntadel sina motståndare den 26 Okt., men de lätol. honom vänta förgäfves. Hvad skulle han säga, om hans motståndare i sin tur ansågel sin stund komma den 29 Nov., om de rustade sig till den strid som de förl. tisdag undveko? Kejsaren kan naturligtvis med väpnad hand nedslå all opposition. Men förlitandet på blotta styrkan är knappast god politik. Det låter svårligen förena sig med den allmänna rätten, äfven sådan han är nedlagd i den kejserliga konstitutionen. Kejsaren kan vara berättigad att använda. styrkan mot dynastiska motståndare, men han har ingen rätt att draga svärdet mot konstitutionella motståndare: I en rent konstitutionel strid måste han söka ej armens, utan folkets understöd. I Rouen, en af de stora industristäderna i norra Frankrike, hölls den 29 Oktober ett protektionistmöte, som var besökt af vid pass 2000 personer. .Ett af Pouyer-Quertier för skyddssystemet hållet tal helsades med ifligt bifall. Fem medlemmar af lagstiftande kårens gamla konservativa parti, Estancelin, Corneiile, du: Quesne, Blesson och Des-: seaux, som infunnit sig vid mötet, förpligade sig att i nästa session väcka förslag om ipphäfvande af de nuvarande handelsfördrasen. Församlingen beslöt derpå att man kulle. arbeta på att få alla de nu bestående nandelsfördragen upphäfda, samt att den perpanenta komiten i Rouen skulle verka för redsättandet af ett allmänt utskott för alla ndustrigrenar i Frankrike, hvilket skulle sammanträda i Paris. : Handelsbetjenternas strike fortfar ännu. De äro nu på fullt allvar sysselsatta att srunda associationer. Deras företag undertödjes från alla håll. Många fabrikanter ha , ;ppnat dem en oinskränkt kredit, och direkörerna för Messageries trangaises, ha stält ina bärare och vagnar till deras disposition ör kostnadsfritt betordrande af deras försändningar inom Paris och till landsörten. Understöd ingå fortfarande rikligt, äfven från itlandet. Så ha kommiserna i Wien skickat 2200 francs, de i Brissel 1457 francs och handelskammaren i Amsterdam 500 gulden. Sommiserna i de stora modevarumagasinerna Bordeaux, Lyon, Marseille; Limoges och Toulon ämna nu följa sina parisiska kollesers exempel. Hamnarbetarne i Marseillei ch skomakarne i Lyon ha äfven instält sina wrbeten. Den nye finansministern i Preussen, hr ron Camphausen, uppträdde i fredags för örsta gången i representantkammaren med tt tal, som på kammaren gjorde ett godt ntryck. Han erkände nödvändigheten att: rushålla med landets medel och på. samma sång bringa ordning i fivanserna. Främmanle för de finansförslag som i kammaren äro väckta, begärde den nye ministern anstånd för att hinna taga kännedom derom. Kammaren beslöt derför ajurnera diskussionen budgeten till dess ministern kan framlägga ; t finansförslag Camphausens inträde i