Aftonbladet – 3 november 1869, sida 2

STOCKHOLM den 3 Nov. Å annat ställe i dagens blad meddela vi det af Karolinska institutets lärarekollegium till kanslersembetet afgifna utlåtande rörande medicinsk undervisning för qvinnor, och tilllåta vi oss att fästa våra läsares synnerliga uppmärksamhet å denna märkliga handling. Lärarkollegli genomtänkta yttrande i frågan, slutande med den förklaringen att, hvad tiden vidkommer, då nämnda undervisniog kan träda i verksamhet, för dess början när som helst a institutets sida intet annat hinder möter, än det som ligger i det erforderliga ordnandet af dissektionslokalen, hvilket åter ej anses kräfva lång tid, vittnar om ett beredvilligt tillmötesgående, som det glädjer oss att anteckna såsom ett vackert förebud för detta betydelsefulla, nya företags framgång. Samtidigt med det officiella uppslag, ärendet fått genom K. M:ts skrifvelse till kanslersembetet, har frågan väckts äfven från enskildt håll. I vetenskapsoch vitterhetssamhället i Göteborg har professor d:r Hjort hållit ett af Göteborgs Handelsoch Sjöfartstidning meddeladt föredrag Om qvinnans utöfning af läkarevården samt om hennes utbildande härför. Hr Hjort, som redan tillförene, vid de skandinaviska naturforskarmötena i Kjöbenhavn 1860 och Stockholm 1863, yrkat en förbättrad och mer omfattande undervisning för qvinnor i vissa delar af läkarekonsten, för att mnemligen sätta barnmorskor i stånd till vidgad verksamhet på gynekologiens och barnsjukdomarnes område, har nu framlagt en plan, som går ut på en mindre, treårig medicinsk kurs för qvinnor, som derigenom skulle förvärfva befogenhet till en under provincialläkarnes kontroll stäld medicinsk praktik inom mindre kretsar å landsbygden, för hvilket ändamål undervisningsanstalter skulle upprättas i de större provinsstäderna, der länslasaretter eller kommunala sjukhus finnas: särskildt föreslås en sådan anstalt i förbindelse med Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Karolinska institutets lärarekollegium åter fasthåller på det bestämdaste, att medicinsk praktik ej bör qvinnan medgifvas under annat vilkor, än att hon visar sig hafva förvärfvat lika omfattande, teoretisk och praktisk, medicinsk bildning, som manlige läkare. Lärarekollegietstödjer detta yrkande dels derpå, att om qvinnan vill öfva praktik i mindre stadskommuner och på landsbygden, hon i följd af befolkningens behof och för sin egen utkomst skall bli tvungen att utöfva medicinen i hela dess omfång — under det hon visserligen i större stadskommuner rättast skall egna sig åt någon eller några särskilda grenar, såsom barnoch qvinnosjukdomar — dels på inre skäl, hemtade från en betraktelse åf den medicinska vetenskapens natur, dess frändskap med andra vetenskaper, som för densamma äro grundläggande, samt dess särskilda delars innerliga samband med hvarandra. Dessa samtidiga förslag visa ett så allvarligt intresse för detta ärende just inom de kretsar, hvilkas kraftiga medverkan härvid är hofvudsak, att vi deri måste se en borgen, att den nu väckta frågan ej ens för en kortare tid skall falla. Men på samma gång detta villigt erkännes, böra vi tillägga, att valet mellan båda planerna synes oss ej böra föranleda mycken tvekan. Det kan möjligen, med afseende på de stora kostnader som en behofvet fullt motsvarande tillökning af provincialoch distriktsläkarnes antal i vårt vidsträckta land skulle kräfva, anföras ej ovigtiga skäl, hvarför en lägre medicinsk studiikurs och examen borde inrättas, som komme att medföra kom petens till en strängt begränsad och öfvervakad medicinsk praktik. Men detta är en särskild fråga för sig, hvilken bör bedömas och afgöras oberoende af det nu å bane bragta förslaget om qvinnors tillträde till detta verksamhetsfält. Skulle man finna en sådan åtgärd nyttig och nödig, så borde naturligtvis denna mindre medicinska kurs och lägre yrkesexamen stå öppna lika väl för män som qvinnor; eller hvarför bland de förre utesluta dem, som af ett eller annat skäl, t. ex. bristande tillgångar för den högre kursen, ville nöja sig med den lägre examen och dermed följande, inskränktare kompetensen? Och hvarför å andra sidan ej medgifva qvinnor, att i utbildning för medicinsk praktik och förvärfvande af officielt . erkänd kompetens gå så långt de önska och förmå, om man eljest erkänner nyttan och lämpligheten för samhället-i det hela, af att denna bana öppnas för det qvinliga könet? En lösning af frågan på det sätt, som professor Hjort föreslagit, vore en half åtgärd, hvilken vi tro böra förkastas, när man lika gerna kan taga ett helt steg, ja hellre, ty vi befara att den förre ej skulle visa sig mycket ändamålsenlig, och att den derför skulle komma att framdeles bli hinderlig för och afskräcka från det senare. I förbigående må gerna medgifvas, att qvinnans inträde på den medicinska banan antagligen, förr. eller senare, skall. gifva ökad styrka åt fordringarne om en reform och inskränkning, hvad klassiska språken angår, af de för det medicinska studiet grundläggande humanistiska studierna. Menätven i detta fall gäller frågan en allmän, för manliga och qvinliga studerande lika åtgärd, som enligt vår tanke är i alla händelser önskvi ärd. Ett stöd för förkastandet af tanken på en lägre medicinsk kurs för qvinnor torde kunna hemtas från förhållandena: i Amerika. I här nedan meddelade uppgifter framhålles det anmärkningsvärda faktum, att egentligen blott de qvivliga doktorer, som falländat sina studier vid de högre medicinska läroverken i