Aftonbladet – 2 november 1869, sida 3

efter Mårigour, Men hans lilla berättelse vjorde nästan lika så god nytta, som om Måricour kommit sjelf, ty från den-dagen kommo rosorna tillbaka på Lucys fina kinder. NIONDE KAPITLET. Skandalen i Montauban, O ni, sem sjelfva ären Fromt heliga och ömma, Ej annat ba alt tänka på Än nästans brister dömma. Burns, Den gamla staden Montauban, en gång ryktbar såsom den stad der Ariostos Rinaldo och hans bröder — i den franska sagan kända som Les Quatres fils Aymon — en gång hade sitt hemvist, förvärfvade på sednare tider ett helt annat slags rykte, det nemligen att vara ett af de reformertas högqvarter. Ypperligt belägen, med egendomliga borserliga inrättoingar, med en befolkning, vand vid provengalskt oberoende och enhällig i sin kalvinistiska tro, hade staden gjort styrelsen så kraftigt motstånd, att den tilltvingat sig en motvilligt gifven tillåtelse att öppet utöfva den reformerta gudstjensten samt upprätta ett läroverk för sina presters undervisDing. Dit sammankallades också nationalsyno en, motsvarande den skotska generalförsamlingen, med den skilnad att de förföljda franska rotestanterna samlades på olika ställen hvarje år. Hit kommo nu frän alla församlingar utsända prester. Från norra Frankrike kommo män vana vid att hvarje dag frukta för sitt lif; från öd kommo Sond sådana som Merlin, huskaplan hos Colisny, nvilke å han lemnäde dknneg dödsbädd thåste dölja sig på ett höloft, der han i tre dagar lefde af de ägg en höna dagligen värpte deruppe; fältprester kommpg dit, hvilka sjungit strids