Aftonbladet – 1 november 1869, sida 3

j har sjelf tagit mina embetexamina, men de är saker, som icke atigå damerna. När ja kom hem från kollegiet om middagarna, spran min hustru alltid emot mig, och maten had hon färdig, men en bok fanns alltid i grann skapet af sybordet och den hade satt s många myror i hufvudet på henne. Hon för stod icke hvad hon läste, fast hon gått skola i åtta eller tio år och svärfar kosta på kenne en hel hop pengar, som bättre kun nat användas till hemgittens ökande. D frågade hon mig on allt möjligt och ville h reda på saker, som icke fan sjelf hört tala om. Jag fick aldrig någon matro och de var med möda jag kunde få ta mig min lill: eftermiddagslar. Man kan sannerligen be höfva en eftermiddagslur, då man trälat statens tjenst från klockan tio och ända til tre. Carolina, sade jag slutligen, det passa icke för ett fruntimmer att lägga sig utisaker, som angå endast oss karlar. Det är också min mening,, bekräftad den andre herrn. Du må tro att jag hade ett arbete med henne, innan jag fick henne att hålla innc med sina evinnerliga frågor och sina anspråk I på att deltaga i alla mina funderingar. Det lyckades dock slutligen, och nu ser jag aldrig en enda bok i hustru mins hand. Om tidningarne bekymrar hon sig numera icke det ringaste, fastän hon i början af vårt äktenskap var liksom galen med de välsignade bladen. Hon frågar aldrig efter något som rörer mig och -kommer någon i affärer, så säger hon. bara: gå till kamrern, min man. Hon har sina kaffebjudningar till och med ett par gånger i veckan, men det må hon gerna ha, och så går hon till sina fruntimmersbekanta och fördrifver alla lediga stunder, och det kan jag ej heller säga något om. Aldrig springer hon på föreläsningar och tager bort sin tid med sådant der slarf, som bara förvrider hufvudet på fruntimmerna. Bror har ju barn? Sju stycken, min hedersbror, fyra gossar och tre fickor. Hvarenda morgon ser jag dem, men när jag kommer hem om middagarne äro de icke alltid bemma och om gvälibland tittar till dem. Det kostar något, lartie sofva de så ljufligt och sött, när jag: må du tro, ätt hålla sju barn i tukt och Herrans förmaning, och hustru min kan patorligtvis icke alltid ha tid med deras eftersyn, men bon är en förträfflig mor, fastän kanske litet slapp och dufver ofta nog. Man kan icke begära annat af ett stackars fruntimmer. Nej, det kan man visst icke. Jag finner det mer ät nog, att qvinnan vårdar den heliga elden på hemmens härdar. Aldeles, min hedersbror; Skola vi ha oss litet pönsch till eller kanske vi knalla oss af, så att vi komma in på Operakällaren, innan der stänges. Den heliga elden på hemmens härdar skall qvinnan vårda och framför allt skall hon skaffa medborgare åt staten. På det sättet förtjenar hon en corona civica, en medborgarekrona, på hvilken ett folks tacksamhet kan och bör med större rätt än i många andra fall rista den stolta romerska inskriften: ob cives servatos. Du bör att jag icke glömt mitt latin, Skål, bror lilla ! Jag har också barn, skall jag säga dig, snart giftasvuxna döttrar, men jag har minsann aktat dem för de här moderna ideerna. Ingen matematik, sade jag genast till skolfrun, och frun förstod mig och har läst bibliska historien och katekesen med mina flickor och lärt dem brodera färdiga sådana ! der tapisserier, som köpas hos Jacobson, och . spela ett vackert stycke på piano. Ah ja,! de äro mycket snälla i franska också. Menj: inga revolutionära ideer ha de fått!uti sig. Mina flickor få kläda sig som de vilja och. let kostar mig ej så litet, ty det ena modet. tränger ouppbörligt ut det andra, men fruntimmerna skola väl något roa sig med. Min hustru är just icke så treflig, skall jag säga, l. men det berömmet måste jag ge henne, att hon icke sökt toka bort flickorna. Hon är öröfrigt mycket oförarglig, bara hon får gå på de der andliga sammankomsterna så ofta on vill, och icke lägger jag något hinder i vägen... Det var bra det du citerade nyss, len der inskriften ob cives o. s. v. Det skall ag komma ihåg... Vi träffas väl i morgon väll igen? Naturligtvis, hvarenda qväll, då jag icke ir hindrad af något spelparti... Se så, hart illa Julia somnat redan? Låt oss betalat mu, så att vi hinna till opris. k Hr redaktör, ni torde ursäkta att jag ej!) öljde herrarne längre, men jag förmodar att!4 le innan dagbräckningen hunno hemmets; tilla verld. Hilarius. i SEEKERRREERRAEOROMARNES — rt