Aftonbladet – 1 november 1869, sida 3

Fanns denna ändra befolkning ännu qvai då fenitierfä, fjorton århundraden före Kri aj Stus, togo Santorin och Therasia ibesittnin; ej såmt dit medförde bruket af brons? Man ve det icke; man vet blott, att många århön draden måste förfutit mellan det stora vul i: kaniska utbrottet och deå feniciska bosätt ningen, ty af de morumenter, soft köpmän nen från Sidon qvarlemnat på öarnes strån -I der, ärs några bygda på ett jiager af hats I snäckor, som lagt sig öfver tufflagret, medai stranden långsamt höjde sig öfver hafvet. t) Ännu en märkvärdig omständighet må på I pekas. De flesta af de i det uppgräfda hu set funna vasernå hafva icke blifvit tillver kade på ön, der man funnit dem, ty hvar. ken på Therasia eller Santorin arträffas de ämne, hvaraf de formats. Detsamma gällej tom flintoch obsidianverktygen. Ön Milo äl Iden närmaste punkt, der sådan obsidian exiIsterar. Dessa vaser och dessa verktyg bevisa således, att redan under stenperioder I hafva handelsförbindelser och sjöfart egtrum i Medelhafsnejderna. De i huset funna vigterna antyda detsamma. Men då icke den ringaste bit af brons eller jern anträffas i den utgräfda byggningen, kan man taga för gifvet, att dessa metaller voro lika okända ide länder, med hvilka Santorin och Therasia stodo i handelsförbindelse som på sjelfva dessa öar: Mindre Asien, Syrien och Egypten äro dessa grannländer. Nu vet man, att bronsperioden uti Egypten stod i sin blomstring redan 4000 å 5000 år före Kristus. WUrstaden på Therasia måste således blifvit begrafven, ja den efter det vulkaniska utbrottet till öarne anlända nya befolkningen hafva försvunnit långt före den egyptiska civilisationen, hvilket ytterligare bestyrkes deraf, att vasernas form och ornamentering skiljer dem från allt hvad man känner af krukmakarearbete vare sig från Egypten eller Syrien under bronsperioden. Och likväl är det antagligt, att de lemningar från stenperioden, som här omtalats, ligga oss till tiden mycket närmare än de spår af primitiva menniskostammar, som nu, allt talrikare, upptäckas i mellersta Europa. Allt antyder, att då den ifrågavarande staden på Therasia bygdes, var klimatet i Medelhafsnejderna detsamma som nu, och detta stenfolks, kultur var redan ganska framskriden. Invånarne på Therasia idkade åkerbruk och boskapsskötsel, tillverkade bröd och olja, bygde rymliga hus, egde öfverflöd af förträffligt, nästan konstnärligt gjorda husgerådssaker och verktyg, samt stodo i handelsförbindelse med folk på andra sidan hafvet. De lefde således under vidt skilda förhållanden från de urfolk, som bebyggt mellersta Europa, under en tid, då dess Klimat, fauna och flora voro helt andra än nu. Dessa urfolk voro vilda jägareoch fiskarestammar, som bebodde bergshålor och jordkulor, jagade elefanter, rhinoceroser, grottbjörnar och renar, spisade menniskokött för omvexlings skull, saknade alla husdjur samt Hade ingå andra busgeråd och vapen än sådane af allra simplaste beskaffenhet ). Först efterhand och under en lång följd af århundraden utvecklar sig, i sammanhang med klimatets förändring, stenperioden äfven här till en högre kultur, som visar sig i närvåron af husdjur, i polerade stenvapen och i uppförandet af byggnader, sådane t. ex. som pålbyggnaderna, tills slutligen, ännu långt före historiens morgon, bronzen småningom blir bekant och förer menskligheten ytterligare ett steg framåt på dess vandring mot det mål Försynen ställt för vårt slägte. est NEN SN nl Nr Ad nt eh 2 me