Aftonbladet – 30 oktober 1869, sida 3

sade en bild af sir Marmaduke Thistlewood i eller ej, i den stund hans son önskade denna i framkallad, visst är att den hedervärde riddaren en vacker sommarafton, satt och nickade vid det stop claret, hvarmed hans aftonmåltid alltid afslutades. De öfriga medlemmarne af familjen, lockade ut ur den 809liga sajen, i dep svala attonlatten, lustvandrade i trädgården och omkring bollspelsplanen. En rörelse helt nära honom kom riddaren att finna i sin ordning att öppna ögonen och utropa: Jag soiver icke.x Ah-nej! Du sofver aldrig när der är något du borde hålla ögonen öppna för, sade fru Annora, ty det var hon som stod bredvid hooom meg handen på stolsryggen. Hvad nu? Underrättelser från gossarne? utbrast hap. Från gossarne? Nej, visst icke; men ledsamma pyheter skola nog möta gossarne när de komma hem, om du ej bättre ser till saken. Hvar tror ni er dotter är, sir Duke? Hvar? Huru skulle jag veta det? Hon gick för att plocka smultron åt sina små systrar, tror jag. 3 Se här,, sade lady Thistlewood och förde honom till salens norra ända der en dörr ledde ut till hvad man kallade jernekslunden. Denna bestod af fem rader jernekar, planterade på regelbundna afstånd från hvarandra, och så ou phörliar undergylstade, att deras rödbrova stammar blifvit tvunga att grenfria höja sig omkring tolf fot öfver warken, då de obehindradt fått sprida sina kronor, såsom eljest i skogen. Men dessa kronor; bildade nu ett tätt, mörkt, ständigt grönt tak, ogenomträngligt för spien och påstan ogenoråträngligt Tör regnet också. Derunder bildade stammarne fem båghvalf öfver den,