Aftonbladet – 30 oktober 1869, sida 3

ker välkomst för min stackars gosse, när han en gång kommer hem, om du icke bättre se! efter henne. Gud gifve jag kunde gifva dem välkomst när och hur som helst, stackars gossar, suckade riddaren; men på hvad spår du går, ä mig omöjligt att upptäcka. Hvad? När midtför dina ögon, den der hala, dubbeltungade fransmannen, sedan har först lockat sonen i dödsens käftar på andra sidan hafvet, här hemma intager hans plats, och din dotter skänker sitt hjerta åt den listiga armen. Karlen är ju en påfvisk prest, sade sir Marmaduke, tänker icke mera på att gifta sig, han, än mäster Adderley eller pater Rogere.n Fru Annora skrattade kort och föraktligt. Jag ber dig bara besinna huru många påfviska prester som nu äro gifta kyrkoherdar? Ej heller tror jag, äfven om hans historia är sann, att han alls är någon prest. Jag har sett mången ung abbe, som de kalla sig, andlig blott till namnet, hålia till vid bofvet, färdig att när som helst afkasta prestrocken och lika oförskämd som alla de andra, Ja, abben af Lothringen, kardinal som han var, sade om min hy, att —x Inga exempel, jag bers, sade sir Marmaduke, som ganska val kände till kardinalens af Lohtrinsen mening om hans hustrus hy. Så mycket bätttre; han är en alltför hederlig och hygglig ungdom för att behöfva gå ensam genom verlden — men ändå är det icke bra när en man skall bryta sitt ord. Och det är allt hvad du har att säga! utropade fru Annora vredgad. Ingen annan än jag tänker på huru det skall gå med min stackars sårade, hjertesjuke gosse, när han kommer hem och ser sig så illa behandlad af dip trolösa dotter, som står färdig att —X