Aftonbladet – 30 oktober 1869, sida 3

epdast med en mörk rödaktig jordskorpa och grön mossa, betäckta marken. Den djupa skuggan och tystnaden, gjorde denna lund till en mycket behaglig och stilla hviloplats, isynnerhet här, som nu vid solnedgången, ljuset smög under kronorva, förgylde grannt de bruna pelarstammarne, kastade länga skuggor på marken och glimmade mellan de tätt sammanflätade grenarne och det glänsande löfverket i trädens kronor. Ser ni, sir Duke? frågade hans fru. Jag ser mina små flickor göra sig en präktig måltid der under träden, med sina på röna blad upplagda smultron. Gud välsigne föras små bhjertan!... Hvilken vacker liten tafla det der är, med hundarne också som sitta och se på dem, allvarliga som domare! Det gör mig ung på nytt, att få känna smaken af de haut-bois din moder förde med sig från trädgårdarne i Chelsea Haut-bois!,.. Han skulle icke se om huset stod i eld och lågor en gång! Hvad är det der då, der borta? Ingen eldsvåda, kära hustru, utan himlen är blott så der röd efter solnedgången; och så ser jag den röda kon, som synes mot aftopljnset der, och ser ut som om hon visste att det ej finnes hennes makei hela Dorset. Lady Thistlewood stampade med foten i golfvet, så otålig blef hon. Med solfjäderg pekade hon på en sidogång i lunden, der två gestalter långsamt van rade, Nå? Hvad? Lucy med sitt förkläde fullt af rosenblad, som hon låter falla på marken, medan hon genomgår barnens lexor för morgondagen med unge Merry Court? Det är ju ingen stor förlust; bär är fallt af rosor. Eller hyarföre kunde du icke helt epkelt ropa ät kan att bättre SR vara på ydem, än ställa till så mycket bråk — EnR vacker lexa det måtte blil,,. En vac