Aftonbladet – 29 oktober 1869, sida 2

hofvets äregiriga planer med hänsyn till Östersjöprovinserna, att påpeka hurusom en ho-l. henzollernsk makt befäster sig vid Donau samt att framhålla faran af, att ett preussiskt-österrikiskt förbund skulle kunna komma ! till stånd, hvilket icke osannolikt skulle diktera befallningar till sina grannar å ömseli sidor och gifva den evinnerliga orientaliska frågan en lösning, som allraminst skulle bli behaglig för den sjuke mannens, presumptive arfvinge? Planen, att Cesar i vester och Cesar i öster skulle räcka hvarandra handen tvärsöfver Tysklands område, är en tanke af äkta napoleonskt ursprung, och verlden har. icke glömt -timmerflotten vid Tilsit, eller den betydelsefulla åsynen af två rd promenerande arm i arm, eller förklaringen, att cen stor mans vänskap är en af himlens största gåfvor,. En annån Napoleon och en annan Alexander sitta nu på tronen, och Beust utstakar planen, och Fleury framställer förslaget, och Frans Josef gifver under sitt förestående besök hos Vietor Emanuel denne en hemlig vink, och när då Frankrike och Ryssland och Österrike och Italien stå på samma sida, skall Preussen visserligen icke bli krossadt, ty det skall då näppeligen inlåta sig i strid, men det skall tvingas att nedsätta sina fordringar, att slå Sydtyskland ur hågen, att släppa efter bandet på Nordtyska förbundet och framförallt att afväpna, d. v..s. gå in på de fordringar, som uppställas med hänsyn till en allmän afväpning. Det är i afsigt att förbereda allt till en i rättan. tid framträdande uppenbarelse af denna storartade plan som kejsar Napoleon uppskjutit sammankallandet af franska lagstiftande församlingen. Hvad skulle hans inhemska fiender komma att säga ifall han kan framvisa en så lysande utgång af hans utländska politik. Hvilken utsigt skulle det vara för orleanisterna eller till och med för republikanerna, om kejsaren, genom att förkunna afslutandet af en ny qvadrupelallians, skall kunna peka på Preussens förödmjukande såsom grundvalen för ett varaktigt upprätthållande at verldsfreden? , Artikeln slutar med en uppmaning till Österrike att, med förgätande af gammalt agg, sluta sig till Preussen, såsom dess rätta och på längden fördelaktigaste politik. Tidningen yttrar. här: , Genom att förena sig med Frånkrike och Ryssland skulle7 Österrike helt visst kunna tillfredsställa en hämndkänsla mot Preussen; liksom. det skulle kunna räcka Baiern och Wirtemberg, Hannover och Sachsen en hand, ja till och med kunna återupprätta de små tyska staterna och samla dem till en ny förbundsdag i Frankfurt. Men en seger, som vunnits genom främmande bistånd, skall, bura välkommen den än blefve för de ade regeringarne, säkerligen: ej helsas med glädje af.tyska:folket.. Kejsar Frans Josef må resa i öster och han må resa i söder, må vara sultanens gäst och han må bli italienskakonungens intime vän — men fåfängt skulle han kunna se sig om efter en annan nyttig bundsförvandt än konungen af Preussen. , Det är emellertid icke vår mening, att Österrike skulle behöfva någon bundsförvandt, ty det innesluter i sig sjelft alla de elementer, hvilka kunna göra det till ett stort, , mäktigt och framförallt lyckligt rike. Låt Österrike glömma Sadowa och hela det djupa agg, som framkailade detta nederlag, samt allt det käbbel, som följde derpå, så skall säkert den dag komma då det skall finna, att nederlåget i verkligheten icke för svagat dess ställning, utan endast gifvit det en klar och, som man bör hoppas, fast begränsning. KEREPENDTEKTASSKSTTSNE