Aftonbladet – 28 oktober 1869, sida 3

icke när jag fick veta huru det var, Men du borde höra det. Nåvälv, sade Berenger, du spricker väl till gluts af diva vigtiga nyheter, om jag icke öppnar mina öron dertör. Käraste broder, tala icke så. Det blir så mycket värre när du hört allt. Ack, Berenger, vi hafva närt ett fåfängt hopp. Jag frågade efter henne — och gossen npästan fick kramp af förskräckelse öfver hvad han såg; talade om eld och lågor och ramlande hus. Det var derföre jag icke ville öfvertala dig — det skulle hafva smärtat dig alltför djupt. Gossen gret verkligen och vred sig i ångest, och på sitt språk ropade han em förbarmande för den sköna damen och det lilla barnet der j det brinnande huset. Ack, broder! sade Philip iitet stött öfver att Berenger ej förändrat en min. Detta är samma lögnaktiga tal som stallknekten förde och som vi med våra egna ögon sett vara falskt, svarade Berenger, och detta kom också utan tvifyel från chevaliern. Se blott gossen, broder! Huru skulle han konnat få veta något af chevaliern? Ja, du må behålla din egen tro om hennes öden, sen nog är det hårdt att vi båda skola föra i fängelse för en blott dröm att hon Sfver. Nej, Philip, det skulle i sanning vara djefvulen sjelf, som kunde utså oenighet mellån oss,, sade Berenger.. Du vet väl att vore det också med min stackars Eustacie såsom de så gerna vilja att jag skall tro, så skulle jag hellre förgås i fävgelse, än låta dem fläcka hennes ära. Eller ville du att jag skulle afsvärja min tro och äkta grefviunan, på blotta vittnesbördet af en syn i en kopp fylld med bläck, att jag verkligen är enpkliog tillade han västan skrattande.