Aftonbladet – 28 oktober 1869, sida 3

I manflätade ormar, hvilket innehöll den svarta vätska, hvarom bilip talat. Det var icke tvifvel om spådomens rätta jnatur, som gjorde Diane orolig; något sådant hade hon visst icke. Men hon var oviss om det var syndigt eller ej att utforska framtiden, och bäfvade för att göra oberätItigadt intrång på det andligas område. Hon tvekade att uttala sin fråga och spratt till då italienaren först tilltalade henne: Hvad önskar ni, excellentissima? Damerna våga ofta icke utsäga den fråga som ligger dem mest om hjertat, och dock är det alltid densamma. Men madame måste vara så nådig, att likväl sjelf sätta den i ord, eljest kan gossen icke se den bild ni önskar. Hvar är då min broder? sade Diane, som ej gerna ville gå raka vägen till sitt mål. Gossen såg länge och ifrigt i bronskärlets djup, hans svarta ögon -vidgades onaturligt, och efter en god stund, hvars sekunder Diane kunde hafva täljt vid sitt hjertas slag, började han att med ena handen på andra armen härma en lutspelare, lutade hufvudet bakut, slöt ögonen och tycktes ämna sjunga er. vaggvisa. Derpå yttrade han hastigt väga ord till sin herre, Han ser,, sade Ercole, en herre, som knäpper på lutan; han sitter i en sängkammare och der a bädden hvilar på sidendynor en annan herre, — gossen strök med ena handen öfver ansigtet och den andra handen — som bär mask för ansigtet och handskar på händerna. Det är, säger han, i mitt eget landa — sg gjorde en åtbörd som när man ror i en båt — i Venedig eller på dess område. ge ry Det är bran, sade Diane, som visste att det var ganska möjligt att hennes bror i