Aftonbladet – 28 oktober 1869, sida 3

rena ansigtsovalen, och upphöjde hennes rena, brunetta by, hvars höga färger mildrades af en massa korta, svarta lockar vid tinningarne, af ett par Le svarta ögon och ett förtrollande småleende öfver de herrligt formade läpparne. En genomskinlig slöja föll ned från nacken öfver den uppstående spetskragen, likt rimfrost skimrande fevingar, öfver det hvita sidenlifvet och ärmarne kantade med violett och den violetta sammetskjorteln, som i djupa veck föll omkring den smärta gestalten. Hon såg ståtlig ut, och dock förrådde en lätt darrning, en ryckning i de nedslagna ögonlocken, en skälfning af den vackra handen att hon ej var rätt väl till mods, ehuru det visst icke var första gången hon stod inför en af dessa hemligetsfulla idkare af dolda vetenskaper, som svärmade omkring Katharina af Medicis. Men hon hade nyss hört ord, som i all deras enkelhet gjort stort intryck på henne, och nu kunde hon i förgäta dem, der hon stod i det dunkla lampskenet och såg på italienarens mörka profil, oklanderlig i sina konturer som en klassisk mask, men med de djupa svarta ögonen gnistrande af skar iakttagelseförmåga, som om hans blickar på en gång voro öfverallt och förmådde se tvärt igenom hvarje föremål. Han bar sin nationalirägt, med den korta kappan öfver ena skuldran; men gossen, som stod vid bordet, hade blifvit fantastiskt utklädd i ett slags albanesisk drägt, en röd mössa med Jång tofs, en mörk, guldbroderad tätt åtsittande liftröja af sammet, en hvit veckad kjortel och stöfletter, styfva af guldbroderier. Det stackars barnet såg trött ut och var blekt, trots dess mörka hy; bans ofantliga, svarta ögon, sågo trötta och tunga ut, och han ST försöka hålla äl på afständ från det illa bronzgkärl, uppebållet af tvenne sam