Aftonbladet – 26 oktober 1869, sida 3

SARS E VIDERE SOMERR BSS AGSRSTIAE SSE TT Bal lemäns föresyn, naturens Unking, samhällets lycko: barn. Hah var en af de mest lysande stjernorna på londonersocietetens himmel. Men ack! denna stjerna beskref en alltför trång båge eller fann hon denna himmel fär trång för sig. Nog af,hon gick ned Kort efter sitt uppstigande öfver synranden, och sedandess har man länge förnummit . ett genljud af den undrande, klagande frågan: Whats become of Oliphant? Herr Oliphant var känd äfven i utlandet. Jag tror till och med, att i Göteborg finnas män, som varit personligt bekanta med bonom, De bland våra läsare, som följa med politiken, torde för öf rigt erinra sig namnet från den tid det spelade en framstående roll vid uppgörandet af handelsfördraget mellan Japan och Storbritannien. — Derefter re det någon gång i britiska parlamentets förhandlingar, men försvann sedan spårlöst ur tidDingsspalterna, likasom dess egare spårlöst försvann ur londonsocieteten. Han hade medtagit sin fru och hade betalt sina björnar, qvarlemnande således endast minnen af sin personliga älskvärdhet och några band högligen intressanta reseberättelser från Indien, Kina, Kaukasus, Turkiet med flera länder, som han i sin ungdom genomströfvat och studerat. Londonsocieteten hade emellertid förlorat ett lejon och invånarne i Stirling sin representant i pörtamentöt, utan att någon i Töndon eller Stiring visste, hvart herr Oliphant med fru begifvit sig eller hvarför han så plötsligt lemnat skådeplatsen för vunna och ännu vinkande triumfer. Han reste utan att säga farväl. De enda förebådande tecknen till hans försvinnande lågo I ett rykte, att hans helsa försämrats och i en skrifvelse till valmännen, hvari han tackade dem för deras förtroende och afsade sig sin plats. Då jag yttrade, att ingen i London eller Stirling visste, hvarför och hvart han försvunnit, glömde jag, att han hade några förtroliga vänner, som kanske voro invigda i hemligheten. Men ale förtego den. Nyfikenheten blef derigenom större. Emellertid uppdöko under innevarande och förlidet år sägner, att det någonstädes i vestra Amerika slagit sig ned en koloni af besynnerligt folk, något slags religiöst-kommunistiskt samhälle, i spetsen för hvilket skulle stå en engelsk gentleman och f. d. ledamot af parlamentet. Sägnerna blefvo i någon mån bekräftade för några månader sedan af en resande engelsman, som meddelade tidningarne, att han en vacker dag, medan han färdades genom en underskön trakt i grannskapet af Eriesjön, hade på vägen mött en gigg, i hvilken sutto en herre och en fru, som voro mycket lika herr och fru Oliphant, fast de voro pågot fetare än f. d. londonlejonet och hans lejoninna och sågo, om möjligt, nägot lyckligare ut. Det behöfdes icke mer för att sätta Newyorks vetgiriga, efter sensationsnyheter jagande tidningsrapportörer i rörelse. Newyork Herald, Tribune, Times, Sun och hvad de alla heta, utsände genast en svärm af kunskapare till den der undersköna dalen, för att skaffa närmare reda på saken. Ganska riktigt — der fanns ett nybygge af besynnerligt folk; och der fanns f. d. parlamentsledamoten Oliphant med fru. Nybygget, kalladt Brockton, beläget vid Buffalooch Eriejernvägen, företedde en bild-af idoghet och trefnad; hr Öliphants egen farm, kallad Salem, var en lustgård, han sjelf med fru hade lagt på hullet, och omgifningarne voro förtjusande. Men om hr Oliphant lemnat London, för att i nordvestra Amerikas ännu folkglesa ängder njuta ett lif af drömmande lugn, fann han sig nu, för en tid åtminstone, bedragen. Den lilla byn Brockton, som ditintills delat resedans lott att blomstra obekant i svala lunder, vaknade en morgon och fann sig ryktbar. Dig jag sjunger, dolda under, Främling från ett bättre land! Främling från andeverlden, försatt midt i det materialiska bråk och stoj, som utgör förspelet till vår stora andliga utveckling! Främling från poesiens verld, som fäst ditt hem midt i vår prosa! Främling från idternas verld, som bär i ditt sköte en föryngrad verld, lyckligare slägten! Främling från de Iokiga inbillningarnes rike, från de himmelsstormande verldsförbättringsplanernas Bedlam eller Conradsberg, nya länk i kedjan af platoniska republiker, -Utopier :ochIkarier! Så besjöngo rapportörerna, hvar från sin ståndpunkt, den Oliphantska kolonien, men alla öfverensstämde deruti, att det var en intressant företeelse, som väl förtjente ses, och följden blef, att det lugna Brockton öfversvämmades af nyfikne resande, af sansSniske verldsförbättrare, som här hoppades finna Säker potten för sitt sväfvande ankar, af visionäe genom hr Oliphants diplomatiska peruedling trään i omedelbar beröring med anderiket, N hvars port ju ej är stänga, Om blott vår själ står öppen — sf religiösa trånare, som här väntade att blifva befriade från sina tvifvel, af förnekare, som ville studera en ny form af den menskliga dårskapen, if blaserade odågor, som ville finna en ny sensation, af kolportörer, som ville omvända nybyggarne rån deras villfarelser till den rätta trom, Alla lessa, i förening med oräkneliga bref från alla rerldsdelar, gjorde Laurence Oliphants lif elänligt. Han fann det nödvändigt att sätta sig i förvarstillstånd och vägra emottaga besök. Men letta hindrade icke, utan snarare befrämjade spridingen af de utomordentligaste historier om hans ch hans kolonis letnadssätt, religion, samhällsinättning och framtidsplaner. Slutligen blefvo dessa verättelser så vilda och excentriska, att han ansåg let oundgängligt att bryta den tystnad, i hvilken an velat begrafva sig, och genom en vän meddeade ban Newyork Tribune en autentisk berättelse m sitt nybygge. Af denna erfar man, att Oliphant redan länge, j minst under sin lejonperiod i London, längtat fter ett lugnt, fridsamt och arbetsamt lif inågon: ägsen naturskön nejd af jorden och i kretsen af : änner, bekännande samma religiösa tro som han. )enna tro har, förklarar han, sin grundval i Svelenborgs skrifter. Hans längtan mognade till be-. lut, då han i Japan gjorde bekantskap med enj ik och ädelsinnad amerikartare, the rev. Harris, sänd i sitt fädernesland som skald och utmärkt redikant. I samråd med honom beslöt Oliphant runda en koloni i Amerika, och sedan man sam-l, at 60 lärjungar, bland hvilka tvenne infödda jaaner, gick planen till verkställighet. Vid den vittoreska stranden af Eriesjön köptes 1600 acres ord, som delades i sjutton farmer, och på dem. ar nu den lilla kolonien lefvat, enligt berättarens 1tsago, ett lif så lyckligt, att de känna sig djupt acksamma för Guds godhet, som förunnat dem. let. Han förnekar ryktet, att nybygget är inrätadt på kommunistiska grunder. Vi äro helt encelt en förening af menniskor, som i de flesta l. tycken tänka lika, hafva en stark demokratisk endens, med hänförelse bekänna samma religiösa sigter och äro lika brinnande i vår önskan att efva efter Guds vilja och göra vårt dagliga lif ill en oafbruten akt af lydnad för Hans befallingar. Genom att samla våra krafter och ömseidigt stödja hvarandra, hoppas vi att, på samma sång som vi deraf sjelfva ha gagn, äfven kunnalsagna andra medelst lefvande föredömen. — För tt blifva medlem af kolonien fordras tro på kritendomen, sådan den af Svedenborg uppfattats, . Jet lilla samhället har för öfrigt ingen kyrka; nen man samlas dagligen för att bedja, samtala ch rådslå. Ett af förnuftslagar regleradt förhål-. ande mellan andeverlden och den jordiska ingår aturligtvis såsom ett hufvudmoment i medlermnarnes tro, som för öfrigt utsträcker sina slutsater äfven till statslifvets område, i det hon antaser, att den demokratiska republik, der treheten ihet, jemlikhet och broderlighet blir en lefvande verklighet och ej endast en devis, är den samvällsform, i hvilken kristendomens anda klarast skall uppenbara si Det är utan. tvi 1 nyttigt för verlden, att fler4 WAR NGT ET VIN Sent pri