Aftonbladet – 26 oktober 1869, sida 2

ionernias införande i landet måste framkalla n omhvälfning af hela vår postinstitution. Jet blef sålunda för vår poststyrelse omöjigt att bibehålla den sterila orörlighet, som utmärkt henne alltsedan Oarlz.res dö sm uitså poststyrelsen bör för denna rastlöshet rosas, så borde man rättvisligen rosa, i stäl et alt risa, älveli andra styrelset; som ges om nya förhållanden kommit till hi t. CX: elegrafstyrelsen, hvilken också utmärkt 53 ramför fordna tider, af det enkla skäl att JA var spelet icke inventeradt, Så kan man säga äfven om jernvägarne, jernvägsstyrelsen och åtskilliga andra, . , Och deriemte måste vi anmärka att poststyrelsen visst icke var rastlös, utan tvärtom alltför sorglös, vid början af jernvägstiden, och uppenbarligen icke förstod att uppfatta den omhvälfning, som jernvägarne skulle störta henne uti; ty lika indolent som hon förswumat vid ängbåtarnes införande i landet, att få etablerad principen om dessas skyldighet att utan ersättning föra post, försummade hon nu alldeles detsamma beträffande jernvägarne, hvilket döck skälle varit så oändligen, lätt att genomdrifva om det skett innan jernvägsstyrelsen kommit till stånd. . Härvid kunde likväl möjligen förbiseende eller glömska förebäras; men deremot vet in-, att hon, oaktadt gjorda påstölningar, sam tidigt uraktlät att tillse att, inhat jetnvägs statioushusen bygdes, lokaler för postexpeditioner och expeditörer dervid togs i beräkning. Detta karakteriserar mer än tillräckligt hennes beskaffenhet. Emellertid vaknade hon slutligen. oc Efter hundrafemtiårig orörlighet mäste hvarje förändring förefalla den ytlige betraktaren såsom förbättring, och icke blott tillfredsställa utan i början rentaf blända dem, som förbisågo att jernvägs-hastigheten icke var ett verk af poststyrelsem utan af nödvändigheiens tvång. Hon har således haft den lyckan att få äran för mycket, som alideles icke var hennes förtjenst. Det myckna, som hittills blifvit på postfältet uträtå tadt i vårt land, är för sakkännaren af ei ganska blandad beskaffenhet, är icke blott en myckenhet som i fölid af jernvägsrörels sen omöjligen kunde undvikas, utan ocksa en annan myckenhet af förhastanden, onödiga experimenter, mycket larm för ingenting och imitationer för detahsolntistiska och i embetsmannaväg oerhördt petiga och omständliga preussiska mantret. Men om också dessa förändringar varit fruktbrivganiden, hörudån var frukten? Se detta är den vigtigaste frågan. Ty affträkten skall man känna trädet. Inse. känner, af hvad det nu till K. M:t inlemnade förslaget till poststadga förmodas innehålla, endast Aftonbladets tippgifter. Men oin man af det kända får sluta till det okända, så måste, innan den stadgan blir lag, densamma omsorgsfullt och opartiskt pröfvas och ingalunda antagas i klump under lutter hurrarop. vi heller kunna dess föreskrifter pröfvas och bedömas ensamt för sig, utan måste öfvörvägas och jemföras med de konventioner, man afslutat med utlandet, så att man må veta hvad man gör, när man accepterar. I det hänseendet har man skäl. till synnerlig oro, ty allt sedan många år och särdeles under hela sextiotalet, hafva samtliga svenska postfördrag, från och med 1852 till och med hösten 1869, varit för Sverge ofördelaktiga, stundom rent rosenrasande; och detta förpligtar sig ins. att när som helst ådagalägga, hvarföre han nu ockå för red. uppgitvit sitt namn. Om t. ex. det skulle befinnas sannolikt att vi svenskar finge betala våra inländska bref dyrare, än våra granuvar å ömse sidor dem, som de skicka hvarandra tvärtigenom Sverge: — eller om vi skulle se oss nödsakade att upphäfva fribrefsrätten inom eget land, för Jatt kunna betäcka vår posttaxas stora skattI skyldighet till utlandet; — eller om vi såge nybygda postångbåtar kort derefter bortsäljas såsom onödiga eller onyttiga; — eller om vi såge heia postverld — tillspillogifver såsom ett experimentalfält för allehandö T opraktiska hugskott, eller en värnlös markI nadsplats för alla slags) utländska fribytar I— borde vi ej då noga granska det system som poststadgan nu vill göra till lag? är för redaktionen bekant såsom er