Aftonbladet – 26 oktober 1869, sida 2

gissa genom blotta vidrörandet af en sak, som tillhört den person hvarom det är fråga. Det är förundransvärdt, sade Philip till grefvinnan. Tror ni derpå, madame ?, Ack, hafva vi ej sett det förunderliga inträffa, som en dylik spåman förutsade för enkedrottningen ? svarade Diane. Hennes söner skulle alla bära kungakrona — och detta blef spådt då hennes äldste son ännu blott var Dauphin. Och nu återstår blott en son, som ej är konung,, sade Philip slagen af häpnad. Men se, hvad har han nu? Veronikas halsduk, svarade grefvinnan, då italienaren började tolka gossens åtbörder. Vackra flickor, säger han, taga tjenst hos höga damer — bära bud och parter mellan dem och deras hjertevänner. Denna kammartärna har en gåvg burit en bukett af röda och hvita ljungblomsuor, hvilkas små klockor skulle klinga med hoppets ljufvatoner.c Åh, åh, madame, det är sannt! utropade Veronika mörkröd af förvåning och förskräckelse. Herr baronen vet att det är sannt. Berenger spratt till vid denna oväntade uppenbarelse och uppgaf ett halfqväfdt rop; men i samma ögonblick började gossen, i hvars hand hans herre lagt ett af de guldmynt han nyss erhållit, göra snabba och häftiga rörelser, som italienaren tolkade: Den ärrige — förlåt min herre, men han säger så, den ärrige, kunde framvisa ett djupare sår i hjertat än på kinden — och gossen lade sin bruna hand på hjertat —dock står ännu hoppet (6es perance) tillbaka. Jax — gossen förde handen till halsen — han bär om halsen en perla, skild från sina systrar. Der dessa äro, är också hopp. Hvem kan förlora hoppot, som sökt det vid en konungs dödsbädd?