Aftonbladet – 25 oktober 1869, sida 3

Christinehamns Allehanda meddelar under rubriken Misshushållning med statens medel en insänd uppsats, hvilken påpekar ett örfarande, vittnande om så stor likgiltighet i afseende å bevakande af statens fördel, att det icke är utan bedröfvelse man kan tänka på, att det är åt en så beskaffad omtanka, som man anförtrott verkställigheten af företag, som kosta millioner. Den insända uppsatsen lyder sålunda: Det har berättats, att styrelsen eller chefen för jernvägsbyggnaden af den nu färdiga och öppnade bandelen emellan Christinehamn och Carlstad uppfunnit ett ganska sinnrikt sätt att hushålla med statens mede: Då en jernvägsbit blifver färdig, är det vanligt, att en mängd plank och timmer, som användts vid byggnaden, såsom vidare oanvändbart eller öfverflödigt försäljes på offentlig auktion, och så har äfven skott nu. Arbetschefen har låtit efter hela linien uppsamla detta virke samt transportera detsamma till Christinehamns station, der det blef försåldt för kort tid sedan. Ja härom ir ju ingenting att säga, förmoda ren, lika med insändaren, tänker; men hur tror man att denna försäljning, eller i j för allmänheten? Jo, på nons i tidningar och predikstolarne, t tänker 1 chefen eller den, som fått dragen, utsände en mö kt, hvilken sprang ikring staden och under så många han träffadeom den samma dag blifvande auktionen. Virket var upplagdt i högar, en del spekulanter kommo tillstädes, anktionen började och fortgick till dess hela racklet var försäldt till priser, hvarom man kan göra sig ett begrepp, då det upplyses, att en person för en hög betalte 5 rdr 10 öre, ur hvilken han erhöll 16, säger sexton, hästlass. Hela auktionssumman lärer uppgått till omkring 400 rår. Nå detta ju rätt veckert! utropar aren; men då han får veta, att uppe samlandet utefter linien al samma virke kostade staten omkring åtta hundra, säger 800 rdr, hvad ger han då? männe han icke då ntbris : ?det var ena baddare att handskas med allmänna medel! Hade vederbörande skänkt samma virke till de fattiga banvaktarne, med vilkor att de sjel hvar inom sitt distrikt, hopsamiat och hemfört detsamma, så hade staten haft omkring 400 rdr i behållning. Men detta gick naturligtvis icke an Lyckliga land! der de styrande opätaldt så kunna handskas med från det skattdragande folket utpressade penningar. til pass mante, örsäljningen upp