Aftonbladet – 23 oktober 1869, sida 3

alldeles öfverösa honom med frågor om England, om drottningen och hennes hemliga giftermål med den der grefve Leicester, om hvilken sak hon var så väl underrättad att hon mer än en gång lyckades förmå honom att rodna. Vidare var hon högeligen vetgirig i fråga om de upphäfda klostren ochville i synnerhet veta huru många af nunnorna som gift sig. Hon tycktes på det hela vara förtjust öfver att hafva lyckats eröfra en ung mans uppmärksamhet, särdeles som denne tycktes också vara en man af verld. Först såg. han i henne blott ännu en af HEustacies förtryckare, och hennes sätt att uttrycka sig, stötte honom dessutom. Men sedan kunde han ej annat än anse henne för en godhjertad varelse och undra om hon verkligen kunnat vara bård mot hans stackurs lilla hustru. Han visste icke han att denna. qvinna, som sagt Eustacie att hon skulle kunnat med egen hand strypa ättlingen af detta hatade hus, var, som alla andra qvinnor, vida bittrare mot en osedd -varelse, som hon ej kunde nå, än mot den-bleke, ståtlige ynglingen bredvid henne, som såg så lidande ut och som förde sig :som en hotman. För öfrigt hade hon nog tillgifvenhet för Eustacie för att ganska mycket hafva sörjt öfver hennes flykt och olyckliga öde; och den unge enklingens sorgbundna ansigtsuttryck, som af ingenting kunde döljas, rörde henne verkligen. Och dessutom skulle ju alla stridigheter nu försonas genom den förträffliga plan hennes broder och hans dotter uppgjort. Emellertid föll Philip oupphörligt i hänrycknving öfver grefvinnan Selinvilles godhet. Han som af fröknarne Walsingham behandlades blott som en otymplig pojke blef af henne tilltalad som en vuxen man och kavaljer. Han rodnade ända upp till hårfästet hvarje gång ett af hennes förtrollande småleenden