Aftonbladet – 23 oktober 1869, sida 2

cHuc UuLuvVelluEeL al ac POLyDeSISKA och Imelanesiska folkstammarne skall äfven på de smärre ögrupperna möjliggöra en invandring af kineser, ett moment af hög vigt för dessa öars kultur. Kineserna komma nemligen otvifvelaktigt verkligen att uppodla desamma och dessa trakters rika naturliga resurser skola tillI godogöras till förmån för millioner menniskor, i stället för att som nu ligga ofruktbara under händerna på en föga idog befolkning, som, enligt allt hvad såväl historien som ock det dagliga och politiska lifvet gitver vid handen, väppeligen kan anses i stånd att motstå civilisationens påtryckning. De Australiska urbefolkningarne antaga ännu lättare och fortare än Nordamerikas indianer alla den hvita racens fel och laster. Alkohol och syfilis grassera rysligt-och -ha fysiskt förderfvat hela den ringa återstoden af den uppväxande generationen. Den förstnämnda af dessa onda makter angriper dessutom den vilda naturmenniskan med vida större styrka än den andligen verksammare europeen. De arbetsamma, nyktra kineserna skola derföre finna fältet öppet och hafva redan till en del begagnat sig af de lockande suspicierna vid en polynesisk kolonisation. Och hvarföre förmena dem denna rätt? De äro lika väl menniskor som vi och bättre — åtminstone arbetsammare — menniskor än malsjer och melanesier. Men ett dystert moln hotar dock verlden ur dessa gula hopars midt — och det är det andliga stillaståendet. Mer än en tänkare i detta ämne har uttalat den åsigt att, med uteslutande af alla andra, den hvita racen är bestämd att beherrska verlden. I sådant fall skulle då England föregå de andra hvita folken såsom banårförare och många hålla före att det engelska elementet, liksom äfven dess språk, skall blifva det absolut förherrskande på jorden. Men detta leder oss till en ny sida af saken, eller Kinas förhållande till den stora amerikanska framtidsstaten, den tredje af de verldsmakter som i främsta rummet komma att bestämma den stora orientens närmaste öden. Vi sade närmaste och det med flit, ty det är på långt när ännu icke bestämdt afgjordt, om icke det gamla Kina åter skall kunna resa sig ur sin fiuvarande förvirriog och politiska maktlöshet samt då alldeles sjeltständigt beträda en ny bana för ett i kulturväg egendomligt framåtskridande. Märkliga tidens tecken tyda på en sådan ticgens vändning. Icke blott det mer eller mindre på blodig väg aftvungna öppnandet af flera bamnar för nästan alla Europas folk talar för en sådan omsvängning af stillaståendet i den blommiga midtens rike till förmån för en raskare utveckling, utan äfven andra tecken tyda på uppstigandet af nya stjernor på Kinas horisont. Den år 1813 födde Hong Liutsiuen, Kristi yngre broder,, såsom han stolt kallat sig, grundlade en djupt gående religiöst-politisk sekt, hvars verksamhet redan antagit stora proportioner, den så kallade Taiping-rörelsep. Om denna revolution också verkligen kunde kufvas, så har dock Kina i alla fall i våra dagar genomlefvat en andlig strid, hvars spår aldrig skola förgå. Allt närmare och närmare tränger sig derföre ock den djerfva tanken på enhvar, som i någon mån befattat sig med detta folks underliga förhållande till den öfriga verlden, att en ny era randas för Kina. Såsom ett ytterligare förebud bärtill kunna, utan fara för misstag, betecknas.den nu senast afsända beskickniogen till Amerika och Europa samt dess tillgöranden, hvilka i sanning vittna om upphöjda, tänkesätt från de maktegandes i Kina sida. Att Amerika skulle bli den första stat som Kina hedrade med en sådan beskickning, ligger fullkomligt i sakens natur och sammanhänger ganska nära med utvandringen till detta land. Den traktat, som genom amerikanaren Burlingame afslutits med Förenta Staterna, bär ett tydligt vittnesbörd om karakteren af den samfärdsel, som eger rum emelian de båda nationerna. Det är icke blott fråga om ett varuutbyte, utan det gäller fastmera ett verkligt närmande, äfven i andligt afseende, de två stora länderna emellan. Denna traktat, som-afslöts mellan Kina och de nordamerikanska Förenta Stateriia den 14 Juli 1868, berättigar Kinas beherrskare att förordna konsuler, med sedvanliga rättigheter, i unionsstaterna. Den tillåter amerikanska medborgare att upprätta skolor i Kina, den lemnar kinesiska undersåter tillträde till alla skolor i Förenta Staterna, ja den uttalar sig för ett. gemensamt mynt-, måttoch vigtsystem o. s. v. Presidenten Johnson fitrade, när han mottog den kinesiska beskickningen, att Kina genom densamma presenterade sig för det vesterländska statssystemets medlemmar. På denna presentation följde, genom den nyssnämda traktaten, begyunelsen till ett upprättande af ett ordnadt nationelt rättstillstånd mellan Europa och Amerika å ena samt det kinesiska riket å den andra sidan. Amerikas, handelsrelationer med Kina äro icke små. Ar 1860 allenast importerades icke mindre än 32,593,742 skålpund t motsvarande 9 millioner dollars eller ungefär 34 millioner svenska riksdaler. Under de år, som sedan förflutit, har importen betydligt stegrats. Men det är dock icke varuutbytet som är den vigtigaste förbindningslänk emellan dessa två i så väsentliga afseenden skilda verlj dar. Det bestämmande föreningsbandet mellan Amerika och Kina är såsom redan ofta påvisats invandringen af kineser till unionen. Kinesen, säger Economist i den af oss åberopade artikeln, näter ut negern, men icke nog dermed, han äter äfven ut den hvita racen i alla inom den varmare zonen belägna länder. Man säger derföre icke för mycket, om man. uttalar den förmodan att om invandringen af kineser till unionen får fortgå obehindradt, så komma Amerikas vestligaste stater att i slutet af nästa århundrade, enligt all sannolikhet, vara befolkade af nästan idel kineser. Det är i sanning en ödesdiger spådom! Ehuru vi inrymma kinvesen all rätt att, lika väl som europåerna det göra, invandra till alla af den hvita racen intagna länder och ehuru vi medgifva att derigenom sker millionerna rätt — så frukta vi dock att Kipas söner skola, väl icke utestänga men orsaka ett eofstaonnande af all högre knlturnt