Aftonbladet – 23 oktober 1869, sida 2

Kinas betydelse som verldsmakt. (Se nir 232 och 234.) TI. Ehura nu Kina med sin bredaste gräns sammanstöter med Ryssland och, Hongkong undantaget, endast vid Brahmaputradalen i sydvest kommer i direkt beröring med de engelska besittningarne i Asien, så är dock det britiska inflytandet på det väldiga landet vida större än czarrikets. Detta förhållande kan till och med anses ha en geografisk orsak. Ty medan Rysslands lokala beröringspunkter med Kina blott finnas utmed gränserna af de glest befolkade så kallade lydländerna, innefattande 150 å 180,000 geografiska qvadratmil med på sin höjd tillsammans 40 millioner invånare, och samfärdseln emellan dessa länder uteslutande eger rum landvägen, kringsvärma de engelska seglarena hela kusten från Kanton till Pehos mynning i Gala hafvet samt ha numera flera öppna hamnar till sitt förfogande, ibland hvilka Shanghai onekligen intager första rummet. Det egentliga Kina har en areal af 60 å 70.000 geografiska qvadratmil med en befolkning af 400 till måhända 450 millioner menniskor. Med beräkning af 60,000 qvadratmils yta och 400,000,000 invånare, komma således på hvarje qvadratmil ungefär 6666 ersoner. Belgien, Europas tätast befolkade and, med 536 qvadratmils yta och inemot 5,000,000 menniskor, räknar väl mera än 9300 invånare på qvadratmilen, men eljest uppnår icke ens Storbritannien Kinas medelsiffra. Härtill kommer ännu att vissa delar af Kina äro jemförelsevis glest befolkade. Denna ofantliga folkmassa har naturligtvis, trots allinvånarnes sparsamhetsförmåga, äfven ofantliga behof. Men så rika äro Kinas naturliga tillgångar, att största delen af folkets behof kunna tillfredsställas genom dess eget arbete och genom produktionen inom landet. Dock är det lätt att tänka sig, att ibland 450 millioner menniskor inom samma stat åtminstone någon mindre del skall känna sig, om icke just missnöjd, dock föga belåten med de sig erbjudande tillfällena till ekonomisk utkomst. I följd häraf eger också en ganska betydlig utvandring rum från Kina. Om denna utvandring, som ovilkorligen är det vigtigaste momentet i beröringarne emellan den hvita racen och kineserna, hvilka representera den gula, i våra dagar ännu icke uppnått en sådan höjd, att densamma kan anses bokstafligen skadlig för den europeiska kulturen, så är dess omfång dock i alla fall så stort att det, såsom vi nämt, kan väcka farhågor. Hvad pu särskildt England vidkommer, så behöfver denna makt för sina asiatiska besittningar just icke befara ett direkt utträngande af europcerna genom kinesen, ty här öfverväger i alla fall ännu den indiska (hinduiska) racen som levererar, om än öfver hufvud taget sämre, dock nästan tillräckligt med arbetare; de indiska kulis (arbetare) äro ju verldsbekanta. I Australien deremot, der dessutom guldfynden tillskapat en så omedelbar källa till rikedom, kan kinesernas inflytande på utvecklingen bli af vida högre vigt och skulle det, säger Economist i sin artikel, icke sättas hinder i vägen för ett öfverdrifvet invandrande af dessa menniskor, så skulle de snart öfverflygla europåerna äfven här eller åtminstone förhindra en större invandring från Europa till dessa trakter af jorden,, ett i alla fall oundgängligt lifsvilkor för den australiska verldens kultar. I Asien dominerar den engelska flaggan öfverallt, i Röda hafvet och Persiska viken lika väl som i Kinesiska sjön och Gula hafvet. Här behöfver England icke frukta kineserna, ty den stora europeiska sjöstatens makt är så öfvervägande, att de asiatiska rikena, oaktadt sin talrika befolkning i sjelfva verket blott äro marionetter i London-kabinettets hand, åtminstone tillsvidare, Dessutom gå i allmänhet Frankrikes intressen i den stora orienten nästan hand i hand med de britiska — och detta är en stor vinoving för de engelska maktsträfvandena i orienten, de der icke uteslutande äro af rent merkantil natur, utan hvilka ovilkorligen betinga äfven landeröfringar såsom nödvändiga konseqvenser af den hittills följda politiken. Väl är bandeln med t6 stor och omsättningen på Kina af opium, den närmaste och fördömliga orsaken till de engelskt-kinesiska krigen, uppgår till öfver 131,000,000 riksdaler. Men det kinesiska folkets praktiska sinne har snart insett omöjligheten af att förhindra bruket af opium och derför kastat sig på odlandet af denna vara i eget land. Tullen på opium är numera 30 Tael eller 160 rdr pr en picul — 142,18 2 svenskt. Denna tull skail, nu, då tillförseln och förbrukningen dock äro tillåtna, uppmuntra den inhemska industrien, så att England måste vara betänkt på att småningom äfven medelst andra varor täcka sitt deficit i handeln på Kina. Hittills har detta skett medelst kontant silfver, men i en framtid torde, om opiumhandeln aftager, en ytterligare stegrad export af denna ädla metall måhända blifva något besvärande. Kinas rent politiska maktställning gentemot Storbritannien är såsom sagdt af jemtörelsevis ringare vigt, ty på detta fält herrskar def mäktiga Albion. Men Kinas indirekta inflytande på den britiska kulturens utbredning öfver dessa aflägsna delar af