Aftonbladet – 22 oktober 1869, sida 2

gensdarmer med hillebarder följde efter; och medan han så marscherade genom den långa korridoren, hade han god tid att först besluta, att sjukdom och icke sorg skulle vara orsaken till Berengers uteblifvande, och sedan för att påminna sig af huru kort varaktighet hans broders tillfrisknande varit, samt slutligen för ett ursinnigt sjelfförakt för sin egen ovänlighet, sina taktlösa förebråelser, sin glömska af den nyss öfverståndna sjukdomen. Han skulle gerna med detsamma vändt tillbaka, men de båda gensdarmerna voro tätt bakom honom och han visste att Humfre skulle vara inne hos hans broder och så gic han vidare till salen — ett vackert rum, behängdt med rustningar och jagttrofeer, med några få taflor och med en stor musikläktare på ena sidan. Bordet var temligen praktfullt dukadt för fyra, i enlighet med det nya bruket att skilja husbönder och tjenare åt under måltiderna. Chevaliern uttryckte sin ledsnad i en hel del ord, både långa och granna, när Philip, på en franska, betydligt förbättrad sedan hans samtal med fru de Selinville, talade om sin broders illamående. Han gaf kapten Delarue en grym blick, då han med mycket eftertryck. sade att mäster Pare särskilt förbjudit honom att utsätta sig för middagshettan, och att de förut alltid rest tidigt på orgonen eller på aftonen, då luften var sval : Min unge vän, som värden kallade honom, skulle blott behöft säga ett ord härom, då kapten Delarue visserligen icke hade någon annan afsigt än att göra deras belägenhet så litet obehaglig som möjligt. Och chevaliern skickade genast sin hofmästare för att erbjuda fången att välja bland allt hvad som fanns i spiskammuaren, hvad