Aftonbladet – 21 oktober 1869, sida 3

Valencia sammanströmmade massan af landt folk hade ordningen blifvit strängt upprätt hållen af republikanerna. I spetsen för res ningen stod Jos6 Guerrero, stadens alcald och deputerad i cortes. Staden Bejar i Gaml: Castilien, der en misslyckad resning förut blif. vit gjord, har ånyo höjt insurrektionsfanan Trupper ha blifvit ditsända från Madrid, oc! staden är nu af deri itinestängd. Resningsförsöken i Andalusien kunna äfven betrakta: som qväfda. Ett rykte att några flyktiga in surgentskaror skulle ur pbränt Cartagena förefaller osannolikt och har ej vunnit bekräftelse Englands folkskoleväsen står betydligt efter de fleste andra länders, och folkupplysningen befinner sig derföre på en ganska låg ståndpunkt. Bland bristerna iundervisningsväsendet är det icke den minsta, att skolgängen icke är obligatorisk, hvarföre stora massor af folket komma att sakna all skolunderbyggnad. Den del af befolkningen, sort åtnjuter uppfostran, erhåller den åter efter ett system af bigott kyrklighet, som håller själen i tvångströja. De få, som önskade er förändring, stodo för två, tre år sedan alldeles ensamme. Knappt vågade någon förs orda allmänt skoltvång. Ett dylikt förslag betraktades såsom en vanvettig radikalism och ett intrång i föräldrarätten. Detta förhållande har likväl nu icke så litet förändrats. Med en snabbhet, som eljest är ovanlig i Eogland, har tanken på införandet at ett regleradt skolväsen — och till och med ett skolväsen af icke-konfessionel natur — ändtligen på den senaste tiden börjat vinna insteg. Den första frukten häraf har man redan i en förening, som bildat sig under namn af den nationella uppfostringsligan, hvilken i dessa dagar haft en sammankomst i Birmingham. Af redogörelsen för denna sammankomst inhemtas, att ligan räknar bland sina medlemmar icke blott män med vetenskaplig bildning, såsom professor Fawcett, professor Huxley, och sir John Lubbock, och liberale parlamentsmedlemmar såsom Jacob Bright, Edv. Mill, P. A. Taylor, öfverste Sykes, Thomas Hughes m. fl., utan äfven några af arbetarnes ledare, af hvilka George Odger, Applegarth och G. J. Holyoake äro de. mest bekante. Såsom vanligt äro äfven några frisinnade prester med, men ganska få till antalet, såsom begripligt är. Programmet går ut på att införa ett undervisningssystem, hvarigenom offentlig undervisning tillförsäkras hvarje barn i England och Wales. Skotland och Irland äro för sina särskilda förhållandens skull utelemnade ur planen. Skotland, emedan ett allmänt uppfostringssystem der råder, hvilket blott behöfver en ringa lokal utbildning; Irland, derföre att staten der består icke-konfessionella skolor och det är mycket svårt att underhandla med irländarne för deras katolska fördomars skull. Enligt ligans förslag skola de kommunala myndigheterna öfverallt vara pligtige att sörja för ett tillräckligt antal skolor. Kostnaderna skola betäckas genom kommunalskatterna; regeringen skall i nödfall lemna bidrag. Alla skolor, som understödas förmedelst kommupalskatter, skola stå under de kommunala myndigheternas förvaltning, men regeringen kommer fortfarande att ha högsta uppsigten, och skolorna skola ega en icke-konfessionel karakter. Iogen skolafgift erlägges af lärjungaroe i dessa skolor, och lokalmyndigheterna eller staten kan påbjuda skoltvång för de barn, som icke på annat sätt erhålla nöjaktig undervisning. Det Kommer att kosta skarpa strider, innan dessa enkla grundsatser kunna tillkämpa sig seger. Men huru nödvändiga ligans förslag äro, visar sig bland annat af det faktum, att i Manchester, Eng lands näst största stad, i 1916 af ligans agenter besökta familjer, i hvilka 1660 personer mellan 12 och 20 år befunuo sig, 759 icke kunde läsa. At 1672 fäder kunde 465, af 1857 mödrar 815 icke läsa! Naturligtvis är förhållandet ännu sämre i månget landtdistrikt. I Constitutionnel har Eduard Simon skrifvit en artikel, hvari han söker bevisa, att Preussen är den enda makt, som är i stånd att öra början till en allmän afväpning. Artikela, hvars öfverskrift är: La Prusse et le desarmement samt visar huru man i Frankrike beständigt håller den tyska frågan på dagordningen, slutar med ett uttalande, som förtjenar påaktas så mycket mer som Constitutionnel är en erkändt officiös organ för den nuvarande franska ministeren. I Europa — heter det — tänker ingen på att bestrida Preussen de eröfringar och fördelar, soi det förvärfvat sig genom freden i Prag. Preussen må gerna behålla hvad det tillkämpat sig med sitt svärd, men blott med det vilkor, att det icke sjelft öfverskrider de gränser, som ofvannämde fred satt för dess inflytande. För att kunna få afgörande betydelse måste emellertid en sådan förpligtelse ledsagas af garantier, och Preussen. kan, genom att tillintetgöra de angreppsoch försvarsförbund, det ingått med de sydtyska staterna och som varit till skada för Pragfredens bestämningar, gifva Europa en solid underpant på sina fredliga afsigter. Uppgifvandet af dessa allianstraktater skulle nog kanske komma i konflikt med Preussens egenkärlek, men för öfrigt icke vara någon förlust för denna stat, ty traktaterna blefvo af segraren påtvingade de besegrade, och dessa sistnämnda kunde måhända känna sig frestade att slita sig lös från allianserna, i fall den påtryckning, som på sintid framkallat dem, upphörde. Har det icke före ,år 1859 funnits liknande traktater mellan Österrike och de italienska småfurstarne, och var det icke just dessa, som