Aftonbladet – 21 oktober 1869, sida 3

— F?rrreeveeevmvmvmvmmvmmvmv mt tredje är icke min, utan mr Sidneys — det är en Virgilius Maro — han hade glömt den i Paris. Chevaliern, som ej hade lust att erkänna, att han tagit den engelska bönboken för latin, sade hastigt: Här är ingenting farligt; nej, nej, ingenting, som kan skada staten; måtte det blott vara så med hvad ni bär hos er, också, hulde kusin. Tillbaka, mina herrar, detta är min ensak. Nu, min högtälskade kusin, skall ej en hand vidröra er, om ni blott ger mig ert hedersord på att ni framlägger för mig allt hvad ni bär på er. Ett ögonblicks eftertanke öfvertygade Berenger att motstånd icke skulle uträtta nåoot, utan blott leda till förolämpningar mot honom sjelf och fara för Philip, och han gaf det begärda löftet. Han framtog först sin börs med penningar till de dagliga utgifterna, lejdebrefvet och andra saker af ringa värde, som han haft förvarade i en ficka. -Derpå öppnade han motvilligt sin lifrock och aftog sitt bälte, som innehöll hans förråd af guldmynt, nyligen förökadt. Kaptenen såg derpå med snåla blickar, men chevaliern lemnade det genast till Philip, med orden: Vi göra ej mer än pligten fordrar,; men på samma gång pekade han på en annan liten börs, söm i ett svart band hängde om Berengers hals. På min ridderliga ära och tro, sade Berenger, den innehåller ingenting annat än hvad som rör mig enskildt. Ack! jag är bunden af min pligt! försäkrade chevaliern. Ett häftigt svar dog bort innan det blef ttradt. Vid en tanke på Philip öppnade an börsen och lade: innebållet i sin hand: en smal guldring, en fläta af svart hår, en bit rosenröda band, med små hål efter nålar, ett band med små värdelösa gula musslor -upp