Aftonbladet – 20 oktober 1869, sida 3

Hylanag, vid DesokK på verkstäderna visat dem det okloka i ett sådant steg, skall faran från detta håll vara till största delen lyckligt besvuren. Regeringen vidtager emeltlertid storartade försigtighetsmått. Alla ofIficerare af Paris-garnisonen, som befinna sig på permission i utlandet, ha erhållit befallning att till den 25:te inställa sig vid sina regementen, och alla kaserner samt några pa latser, såsom Luxemburgpalatset, der senaten Ihar sina sessioner och Rouher sin bostad, ha blifvit provianterade för åtta dagar. Tidningen Siecle, hvilken, såsom man torde minnas, för någon tid sedan öppnade en subskription, hvars belopp skulle användas till en minnesvård öfver Voltaire på någon offentlig plats i Paris, meddelar en redogörelse öfver resultatet af densamma, Subskriptionen har inbringat en summa af 37,142 francs 85 cent., och 205,000 personer ha bidragit dertill. Såsom vilkor var bestämdt, att maximum af hvarje bidrag skullevara 50 cent., och de flesta bidragen vexla mellan 5 och 25 centimes. Det är bekant, huru mycket Siccles företag hånades af Voltaires motståndare; det stora antalet subskriberande är således en slags triumf för voltairianerna. Mean har nu beslutit att afbilda Houdons bekanta bildstod, som framställer Voltaire sittande och är ett ypperligt arbete, i förstorad måttstock och uppställa den nya stoden på ett passande postament. Gipsmodellen är reden färdig, och firman Barbedienne skall verkställa gjutningen i bronz för 12,000 francs. Emellertid söker man en passande plats för uppställningen. — Kejsaren hade dertill bestämdt en rundel söder om franska institutet, hvilken kommer att genomskäras af den nya Rue de Rennes; staden Paris finansiella ställning gör dock, att denna gatas fullbordande måste uppskjutas en längre tid, och till följd häraf vill man tillsvidare uppställa stodea framför institutet och hoppas, att myndigheterna skola upplåta denna plats. Den republikanska resningen i Spanien har nu efter Saragossas betvingande så förlorat terräng, att hon, med undantag af några spridda mindre punkter, endast i Valencia ännu höll stånd. Samma beslatsamhet, som utmärkte det olyckliga Saragossa, utvecklades äfven af denna resningens andra härd. Landtfolket från trakten hade strömmat till för att deltaga i försvaret, alla gator och hus voro barrikaderade. Ej mindre beslutsamt uppträdde regeringen. 12,000 man med 40 kanoner, i dominerande ställvingar, omslöto staden, af hvilken en del redan blifvit af trupperna tagen och besatt. Så fast var dock insurgenternas ställning, att befälhafvande generalen, för att förekomma ett blodbad af samma slag som det i Saragossa, öppnade underhandlingar med dem om kapitulation, med vilkor att de skulle gifva sig) på nåd och onåd. Enligt ett telegram till! danska tidningar skall staden nu äfven på dessa vilkor sträckt gevär. IIndependance vill veta att underhandlingar ånyo skola vara å bane med konung Dom Fernando af Portuga!, den nuvarande konungens fader och en: tid Portugals regent, om antagande af spanska kronan. De ifrigaste bemödanden, säger tidningen, göras i detta ögonblick för atterhålla hans samtycke, som man nu äfven skall ha hopp om att utverka. Frankrike och England skola båda verksamt understödja dessa bemödanden. Fordtysklands förbundskanslers helså tyckes verkligen ej vara den bästa. Ytterligare bekräftelse härpå får mangenom en korrespondens från Berlin till Elberf. Zeit. Enligt denna kan det antagas för säkert, att den ständiga sömnlöshet och den nervretlighet, hvaraf grefve Bismark lider, skola göra det; omöjligt för honom att deltaga i preussiska landtdagens förhandlingar, åtminstone icke under den närvarande samlingsperioden. Till en af sina vänner lärer han ha yttrat: Jag duger inte mer till sådant arbete. Kronprinsens af Preussen besök i Wien har tillagts större betydelse i de preussiska !. än i de österrikiska tidningarne. ProvinzialCorresp. talar om ett närmande mellan de båda hofven och tillägger, att Österrike delar Preussens önskap om ett återupprättande af den gamla vänskapen mellan de båda staterna. Från österrikisk sida tilläger man deremot kronprinsens besök i Wien den minstal möjliga politiska betydelse, och de antipreussi-. ska tyska tidningarne uttala i en triumferande j. ton sin glädje häröfver. Sächs. Zeitung anmärker i en artikel med öfverskrift: Hohenzollrarnes rus, att kejsar Frans Josefs orientaliska resa, under hvilken han på ett så solennt sätt uppträder tillsammans med franska kejsarinnan, på en gång kullkastat Preussens högtflygande planer. Från Wien skrif-j ves till nämda blad: Hvad angår det oss, att Preussen ängslas och bäfvar för Frankrike; vi stå på god fot med Napoleon och franska folket. Våra intressen fortfara att vara desamma, äfven om republiken skulle proklameras i Paris, och vi hafva ingen orsak att uppträda fiendtligt mot Frankrike. Hvarföre skulle vi således visa en jemmerlig truktan och kasta oss för Hohenzollerns fötter, endast för att befrämja hans herrsklystna planer och förstöra oss sjelfva?, I Neues Fremdenblatt, som räknas till grefve Beusts organer, heter det: Det är mycket möjligt, att kejsar Napoleons sjukdom och rörelsen i Frankrike hafva gjort den preussiska militärstatens koryfeer ängsliga för framtiden och att de för den skull uppskjuta sina planer i Sydtyskland. Måbända har man i Berlin äfven 1 sinnet att locka Österrike till em allians till försvar för den monarkiska principen. Men Österrike har framskridit så långt, att det icke har något att frukta af ett systemombyte till fördel för demokratien i Frackrike. Österrike kan lefva på bästa fot äfven med en fransk republik; identiteten i intressen. fortfara, äfven om regeringssystemerna förändras. Den demokratiska Wientidningen Die Vorstadtzeitung, hvilken isynnerhet läses af arbetarne, uttalar sig på samma sätt. Till den förlägenhet, hvari de nationella i. slitningarna i Böhmen och Galizien försatt Österrike, har kejsarstaten nu fått sig en verklig uppresning, Det är de dalmatiska bergsboarna i närheten af Cattaro, som af förbittrivg öfver den nya armålagen, hvil