Aftonbladet – 20 oktober 1869, sida 2

bekante fotografen Albert i Miänchen har för längre tid sedan gjort samma uppfinning och senom att sälja den till åtskilliga fotografer i många länder på kort tid förvärfrat stor förmögenhet. Ätven vår landsman fotogrås fen Eurenius i Stockholm lär icke utan framgång ha experimenterat i samma riktnoing. Nu har fotografen i Kjöbenhavn Schröder utfunderat proceduren och lär inom kort komma att framlägga den för den stora allmänheten. Hittills har mai remligen kunnat begagna fotografien i litografiens tjenst genöm att öfverflytta bilden från en negativ totografisk glasskifva till den litografiska stenen samt genom etsning kunnat begagna denna till att taga aftryck; men dermed har den olägenheten varit förknippad, att man nästan uteslutande måst inskränka sig till att öfverföra fotografier af kartor och planritningar eller efter kopparstick — med ett ord sagdt, der bilden var frambragt genom streck — på den litografiska stenen, hvaremot porträtter och andra konstverk med mjuka konturer icke lämpade sig härför. Den ofvannämda uppfinningen har nu löst problemet; och hr Schröder öfverflyttar på kemisk väg det negativa porträttet från en vanlig glasskifva till en annan, som är tillräckligt tjock att kunna göra tjenst i stället för litografiska stenen. Af denna glasskifva kunna nu på litografisk väg aftryck tagas i oändlighet, och det är klart, att man genom detta förfaringssätt skall kunna lemna porträtter till ovanligt lågt pris. Hela proceduren är en affär på nägra få timmar; en bild, som tagits på morgonen, kan på aftonen vara tryckt i tusen exemplar. Metoden är följande: när det fotografiska negativet är taget på en af de vanliga glasskifvorna, öfverdragen med ko!lodium, lägges den på en annan glasskifva, beklädd med en hinna af en viss sammansättning; de båda skifvorna tryckas tätt tillsammans och utsättas för dagsljuset, och efter en kort tids förlopp har på den sistnämda glasskifvans hinna en svagt synbar bild blifvit frambragt; med denna utföres då mångfaldigandet, då skifvan behandlas med vanlig litografisk svärta och går genom en vanlig press. Ingenting är förnimbart för känseln på den glasskifva, som mottagit bilden; ytan förefaller fullkomligt jemn och glatt, men när svärtvalsen går öfver den, framträder bilden med alla sina finaste skuggningar, och alltsammans öfverflyttas då på papperet.