— Till riksarkivet lärer snart öfverlemnas ett högst betydligt antal handlingar och manuskripter af stort värde för vår nyare historia. Majoren grefve Wirsån har nemligen, enligt hvad som berättas, tillkännagifvit sig vilja såsom gåfva till riksarkivet öfverlemna sin fader 5, den utmärkte statsmannens, efterlemnade papper, hvilka nyligen undergått en omsorgsfull granskning, dervid endast de af enskild natur blifvit frånskilda, men deremot alla af allmänt intresse blifvit i vissa grupper och i tidsföljd ordnade. Det torde knappast behöfva framhållas, att dessa papper maste vara af stort historiskt värde. De omfatta den period, under hvilken statsrådet grefve Wirsen, på grund af sina utmärkta egenskaper, sitt briljanta hufvud och sin utomordentliga arbetsförmåga, utöfvade ett stort inflytande. I samma mån detta steg, ökades också antalet af hans motståndare; men han hade icke väl aflidit, förr än äfven de erkände hans stora förtjenster. Främst i ledet bland hans motståndare stod prosten grefve Schwerin, men det hindrade dock icke honom att under riksdagen 1816 på riddarhuset börja ett anförande med fölJande märkliga ord: Jag erkänner otörbehållsamt, att den ende, som möjligen genom sin mästerliga argumentation skulle kunna rubba mina åsigter, är friherre Wirsen, men.. Några dagar efter grefve Wirsens dödstal meddelade tidningen Argus, som äfven tillhört den aflidnes motståndare, en längre nekrolog, hvari följande omdöme rörande de trenne statsmän, hvilka samtidigt delade Car! XIV Johaus förtroende, citerades efter excellensen grefve Gustaf Lagerbjelke: Grefve Rosenblad vet allt hvad som har skett, grefve Wetterstedt vet allt som kan ske, och grefve Wirsen vet allt som bör ske. Och detta omdöme erkändes af deras samtida. Den ofvan omförmälda gåfvan till riksarkivet får ett ökadt värde derigenom, att hela samlingen, olikt hvad förr var brukligt, öfverlemnas at majoren grefve Wirsen med rättighet att hållas tillgänglig för hvar och en, som af den vill taga kännedom, så snart — r— RA LR