Aftonbladet – 19 oktober 1869, sida 3

Henri Martin. IL Sverge. I Om naturen i Sverge öfverraskat och för Itjust mig, intresserade mig menniskorna änn mer. Naturen är ramen, menniskorna äro taf. lan. Tack vare den svenska gästfriheten oc) sympatierna för Fravkrike och fransmännen har jag under en mycket kort vistelse Stockholm kunnat göra mig mera förtroge med dess sällskapslif och komma i beröring med ett större antal personer Och ideer äl jag vågat hoppas. : Det mest framstående draget för hvarj fransman, som besöker de skandinaviska länderna, är, , att han känner sig närmare hemmet vid Öresunds eller Mälarens stränder är på högra Rheinstranden, och att han finne) långt större likhet i karakter, väsende, själsliflighet, sätt att kända och uttrycka hvac man känner mellan folket i den yttersta norden och sina landsmän än mellan fransmännen och deras nära grannar tyskarne: Härrör detta månne deraf, att skandinaverna i väsende och känslor som i språket stannat närmare våra gemensamma förfäders ursprungliga karakter, medan Tyskland, under utvecklingen af sitt särskilda skaplynne och slutande sig inom sig sjelf, mera förändrat och aflägsnat sig fråa den gemensamma typen? Hvad oss beträttar, ha vi, trots den rörlighet man förebrår oss och som endäst är riktad på tingens yta, i sjelfva verket under två tusen år mindre förändrats än man vanligen föreställer sig. Då jag ej på den korta tiden af några das gar kunde hinna besöka alla de vVetenskapliga inrättniogarne och tndervisningsanstalterna, hvaraf denoa högt bildade hufvudstad eger ett stort antal, inskränkte jag mig till till tro af dem: det kungliga biblioteket, rikt på dyrbara manuskriptet öch af hvars tjenstemän hr Wieselgren, hufvudredaktör för Stockholms utmärkta Illustrerade tidning, Var en af mina nya vänner, vidaro det arkeologiska museet och den förnämsta folkskolan. Stookholms arkeologiska museum, på det förträffligaste Organiseradt och ordnadt af hr Hildebrand, var för mig liksom företalet till detta stora museum i Kjöbenhavn, som skulle bli medelpunkten för kongressens studier. Museet i Stockholm hade för mig ett högt intresse, just emedan det är utesliitande svenskt och man der har serien af de i dessa trakter gjorda upptäckterna fullständig och oblandad Tör sina ögon. Flera vigtiga fakta framgå derutur. Först och främst: ingå fornsaker från den gamla stenåldörb. Ingenting äldre än den polerade stenens jemförelsevis öyare tidsålder, hvilken ligger så nära de första metallernas att han nästan sammanflyter dermed. Härutaf he att Sverge var obebodt ännu lång tid sedan imenniskan uppträdt i vårt Gallien, -Jtt annat väl bestyrkt faktom är, att jernåldern, som motsvarar gotarnås och svearnas ankomst till Sverge, bar en egendomlig konst, en smak och stil i ornamenter, som ej är en efterbildning af den romerska eller byzantinska konsten. Den frejdade brefskrifvaren öfvergår derefter till en skildring af Stockholms folkskolor och yttrar här, Sedan han egnatnågra ord af högt erkännande åtrektor Meijerbergs förtjenster om vårt folkundervisningsväsende: Utrymme fattas mig att beskrifva allt hvad jag här såg och som fullkomligt bekräftar det omdöme, som i detta ämne nyligen uttalats af Revue francaise. Det är folkundervisningen i sin fullkomlighet. Man bibringar der lärjungarne allt som är nödvändigt att veta för att vara en menniska, jag säger med flit menniska och icke man, ty de båda könen undervisas här tillsammans och, enligt den amerikanska metoden, af lärarinnor, samt med samma framgång. Den fullkomligaste ordning herrskar i dessa skolor under denna qvinliga ledning, mildare och skickligare än männernas. Hvad som framför allt öfverraskar vid inträdet i dessa stora, luftiga och väl upplysta salar är det uttryck af glädtighet man finner på alla ansigten. Man har der löst den stora hemligheten: barnet finner nöje i att lära. Man har gjort skolgången angenäm, och undervisningen går så längt som möjligt i historia, geografi, naturlärans elementer och i allmänhet alla allmännyttiga kunskaper. En tolfårig gosse uppritade för oss genast på fri hand Frankrikes karta noggrannare än hos oss många tjuguåriga män skulle kunnat vöra. En liten flicka förklarade ångmaskinen. Körsången och de uppfriskande och ofta iterkommande kroppsöfningarne äro två af hufvudelementerna i denna förträffliga organisation: Det är blott en öfnitg som ej är semensam för båda könen. Denna ledes också ;j af unga qvinnor, utan af officerare vid armån. Det är militäröfningarne, hvaråt gosarne hänpgifva sig med samma lust som våra srannar schweizarne. Dessa öfningar äro ett nödvändigt bihang till all manlig uppfostran. Endast det folk är i verkligheten fritt hos hvilket hvarenda man är i stånd att försvara den allmänna friheten och fäderneslanlets sjelfständighet. Sverge befinner sig nu i sin ordving i en örnyelseprocess. Danmarks har varit mycket astig. I Sverge är öfvergången långsammare, mm än ledande till samma mål. Danmark var plötsligt öfvergått från den oinskränkta nonarkien till hvad man skulle kunna kalla n kunglig demokrati. Sverge går steg för steg framåt. Det var först nyligen (1865), som det gjorde slut på sina gamla föraldrade yra stånd, och utbytte dem mot det parlamentariska styrelsesättets två kamrar, ett system, som ännu bibehållit en census för valrätt till båda kamrarne och en census för ralbarheten till den första, men deremot ngen på börden grundad åtskilnad. Den svenska adeln har haft sin natt till len 4 Augusti. Denna stora sal i riddar-! set, hvars väggar äro beklädda med vavensköldarne för alla de familjer, som hade ätt stt rösta i adelskammaren, har sett ideln afsäga sig sina privilegier och gifva sitt samtycke till den nya författningen. Men len svenska natten till den 4 Augusti har ej,