Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. Den allmänna meningen i Frankrike uttalar sig allt starkare mot de radikala tidningar, som arbeta på att tillställa ett Upplopp den 26 Oktober, oaktadt det demokratiska partiets ledare i lagstiftande kåren och dess organer inom pressen ogilla alla demonstrationer, som kunna leda till blodiga konflikter. Man har på den senaste tiden haft tillfälle att se flere symptomer härtill. Så,t. ex. ha fem medarbetare i, Reforme lemnat denna tidning och offentligen såsom skäl härtill uppgifvit, att tidningen fortfar att uppmana till uppror, ehuru erfarenheten visat, att det alltid varit friheten som blifvit lidande, när man anlitat dylika medel. Den politik, som Reforme förfäktar, är — skrifva de — densamma, som medförde republikens undergång, De försäkra, att de nu som förr hylla republikanska åsigter och att de fortfarande skola kämpa för republiken; men de vilja uppnå sitt mål genom den allmänna meningen och den allmänna rösträtten. Vidare kan anföras, att Siecle tager Rappel i upptuktelse, derföre att detta radikala blad söker uppvigla arbetarna i Paris till ett upplopp. Dess egentlige ledare befinner sig i säkerhet på de normandiska öarne och underblåser på afstånd ett uppror, för hvilket det tillkomme honom sjelf att bära det fruktansvärda ansvaret. Siecle påminner dessutom om det bekanta faktum, att Victor Hugo år 1848 var en af de ifrigaste partigängarne för prins Louis Napoleon. Han och hans nuvarande medarbetare, hvilka äfven då stodo under bans ledning,, — skrifver Sidcle — voro bland dem, som ifrigast arbetade för prins Louis Napoleon Bonapartes kandidatur till residentskapet i republiken,. En af Victor lupos söner, Charles Hugo, vistas i Brissel, hvarifrån han skickar sina uppviglande artiklar till Rappel. Den allmänna meningen har likväl så bestämdt brutit stafven öfver detta beteende, att han sett sig nödsakad förklara, att han om någon tid skall begifva sig till Paris. Den 12 dennes på aftonen var åter ett folkmöte utsatt att hållas i Belleville, och det troddes allmänt i Paris att efter hvad som tilldragit sig vid det föregående mötet, polisen skulle förbjuda detta. Detta skedde dock icke, polisprefekten lät det försiggå, men vidtog deremot så storartade försigtighetsmått, som