Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 2

och andra qvinnfolk. Barnet skulle bäras, smekas och matas af sin far allena. Han tänkte att när han en gång höll hennei sina armar, skulle han knappt kunna för ett ögonblick lemna henne till någon annan, och hade, med hela sin själ koncentrerad i denna faderliga ömhet, icke kommit att tänka på alla de svårigheter och ledsamheter, som häraf skulle uppstå. I sjelfva verket var han för ögonblicket alldeles upptagen af oro öfver att den lilla vid första åsynen af sin obekante fader skulle blifva rädd och ej tillåta honom taga henne i sina armar och trycka henne till sitt hjerta. Philip, med något mera öppet öga för dessa svårigheter var emellertid böjd att betrakta alltsammans som lek och Tlustighet. Han hade ofta roat sig med sina små systrar och detta blefve ju detsamma, endast litet långvarigare. Dessutom var ju detta företag Berrys enda glädje och att rädda en mensklig varelse från klostret, var i hans tanke ett verkligt barmhertighetsverk. Således var har fallt beredd att taga sin del och mera af sin brorsdotters vård ifall hon ej skulle trifvas hos sin far, och föreslog blott att man skulle stanna vid ett slags stånd der man sålde sötsaker och köpa några kakor, för at! dermed förmildra den lillas möjliga vrede — något som högeligen roade den undrande, gapande pöbeln i Lugon. Två olika rykter spriddes redan. Det ena var att konunger hade lofvat en silfverbild-af honom . sjelf åt S:t Ursula, om priorinpan kunde genom sina böner återgifva honom helsan; det andra ryktet menade att hon skulle förflyttas til kungliga abbotsstiftet Fontövrault, för att taga hans dotter, madame HElisabeth i sir vård och uppfostra henne. I alla fall måste en kunglig budbärares ankomst betyda sto ära for priorinnan, moder Monika, ty henne