— Indragning äf krönofögdetjenter. Sedan K. M:t, med afseende å ändamålsnligheten deraf att fö derierna i Upsala, äfvetii Stockholms och Westmanlands län, der gärilda inder ieke mötte, ordnades till lika omång med domsägortit i samma län, under den 9 lovember 1866 förständigat konutigens befallningsafvande i förstnämda län, hvarest finnas 6 fögdeier, men endast 3 domsagor, att afgifva yttrande, tiruvida icke, för en sådan anordning, indragning f landtstätstjenster kunde, i mån af nuvarande hbehåafvares afgång; lämpligeh ega rom samti etta afseende inkoiniria med förslag till fögderirnas reglering; så har K. M:ts betälda befallingsbafvande, till svar härå, uti skrifvelse den 20 )ecember samma år, erinrat och anfört, att fråga m förminskning i fögderiernas antal redan två råhgör förut framställts och föranledt länsstyrelens afstyrkande utlåtandeh af den 28 Maj 1830 ch den 15 Juni 1836, samt att på prind häraf rågan, enligt k. brefvet den 13 September 1837; vittills fått förfalla; att de hinder, som för 30 år sedan lågo i vägen för den föreslagna regleringen, Ni icke vore mindre eller färre än då, utan att värtom svårigheterhå oth olägenbeterna af en minskning i fögderiernas antal nu skulle för den snskilde kännas större och för det allmännas tjeöst blifva mera olycksbringande än om förändringen or den tiden och ej då strandat emot veerbörandes, de flesta häraders invånares och här radsrätters bestämda äfstyrkanden; att hvad i omförmälda utlåtanden af länsstyrelsen yttrades äfven för närvarande i bufvudsakligaste delar egde icke allenast full giltighet, utan i ännu högre grad än då, synnerligast som folkmängden sedandess stigit icke obetydligt och göromålen såväl till art som mångfald undergått sådana förändringar, att minskning i arbetskrafter icke lämpligen borde ega ram; samt att konungens befallningshafvande derföre och under åberopande af de skäl, som i merberörda utlåtanden blifvit anförda, funne sig böra på det högsta afstyrka hvarje rubbning i den fögderi-indelninvg, länet af ålder egt. Uti häröfver afgifvet utlåtande har kammarkollegium, bland annat, andragit, att anledningen hvarföre Upsala samt Stockholms och Westmanlands län jemförelsevis till deras vidd och folkmängd befinnas indelade i ett större antal fögderier, än rikets öfriga län, otvifvelaktigt vore att söka uti det i dessa län, i förhållande till de öfriga, större hemmantalet, de många kronan behållna räntorna, de flera utarrenderade kronoegendomarne, hvilka påkallat anställande af flera tjenstemän för debitering och uppbörd af statens inkomster, än på andra orter, der förhållandet varit annorlunda; att länsstyrelsen ock i ofvan åberopade utlåtanden af ären 1830 och 1836 hufvudsakligen ansett bebofvet i och för noggrannt handhafvande af uppbörd och exekution, jemte administration och polis, kräfva bibehållandet af länets indelning i sex fögderier, helst så länge den allmänna skoluppfostran nekade att med vidsträcktare municipala inrättningar er publika tjenstemäns platser; att då länsstyrelsen nu för 3:dje gången yttrat samma åsigt, kollegium ansåge sig böra fästa uppmärksamheten derpå att, sedan år 1837 flera förhållanden inträffat af beskaffenhet att kunna deruti verka förändring, ithy att genom den år 1855 verkstälda ränteförenklingen motsvarande lättnad blifvit beredd i hemmansräntornas debitering och redovisning samt såväl kronofogdar som länsmän sedan år 1837 erhållit betydligt ökade löner, hvarigenom de förra borde lättare kunna både bålla sig biträden och åt länsmännen anförtro indrifningen af mindre restantier och enskilda uppbördsmedel; hvarjemte dels i följd af 1842 års stadga för folkundervisningen en större bildning hos folket borde bafva verkats, som gjorde det mindre beroende än förr, af kronobetjeningens biträde, dels ock genom utfärdandet år 1862 af de nya kommunalförfattningarne större utrymme lemnats åt folket att handhafva