Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 2

bättre än hans vänner vågat hoppas. Han fraktade ingenting så mycket som att uppnås af underrättelser, hvarigenom konung Karls befallning skulle blifva blott ett onyttigt papper, och derföre fortsatte han sin färd utan att fråga efter sin trötthet, men lyckligtvis med stärkta krafter, som hvarje ag tillät honom öka sin dagsresas längd. Lugcon var en väl bevakad, helt och hålet katolsk stad, och lejdebrefvet efterfrågades noga; men namnet Ribaumont gjorde slut på alla invändnifgar. Förmodligen en slägting till herr Nid-de-Merle, sadevakthafvande officern, och erbjöd honom artigt både middag och herberge på slottet, hvilket han dock ansåg klokast att afslå, förebärande att han medförde ett angeläget bref från konongen till modren priorinnan. Klostermuren visades honom och han dröjde fe värdshuset blott så länge att han kunde inna ordna sin drägt, så att abbedissan skulle fiona den vördnadsfull nog och så att han ej skulle skrämma den lilla, som skulle blifva hans ögonsten. Vid nästan hvarje värdshus under vägen hade barnen nemligen skrikande flytt för hans bleka, ärriga ansigte och hans svarta sorgdrägt, och det var med mycket sorgsen ton han sade till Philip: Du måste följa med mig. Om hon flyr för mig, som för ett vidunder, skall ditt glada, blomstrande ansigte nog vinna hennes tillit. Betjeningen lemnades qvar på värdshuset med Gunibert som tolk och noga förmanade att ej låta förmärka sin engelska börd. Tre månader i Paris och -skräddarne der hade gjort Philip mycket mindre engelsk än förut, men det oaktadt såg man på honom med undrande blickar när han gick -med brodren genom gatorna. De båda ynglingarne hade beslutit att icke belamra sig med sköterskor