Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 2

Bland de yrkanden på förbättringar, hvilka, länge framstälda, på senare tid synas med större bestämdhet sträfva att göra sig gällande, utgör frågan om en reorganisation af förvallningstityndigheterhå och deras tinderlydande icke den minst vigtiga. Om dessa yrkanden allt ibland framträda under form at fordringar på indragning af ett större eller mindre antal högre aflönade chetsplatser, är detta en temligen naturlig följd af det sätt, hvarpå dessa platser ofta nog tillsättas eller skötas. Men den förändring, som behöfves och som till det allmännas båtnad och embetsmännens verkliga bästa bör yrkas, måste sträcka sina verkningar djupare än hvad som kunde vinnas genom afskaffande af i Eller annan chefsplats, hvars innehafvare för dagen måhända ej tillbörligen egpa sina krafter åt embetsåligganden. Under tidens lopp hafva gång efter annan förändringar vidtagits, hvilka medfört minskning i förvaltningsgöromålen, men hvilka sällan varit åttöljda af motsvarande minskning i tjenstemännens antal. Och ännu större lindringar i göromålen skulle säkerligen kunna, utan skada för ärendenas behöriga handläggning, åstadkommas, genom granskning af nuvarande arbetsmetoder och atskaffande af åtskilligt onytMe skritvande och annan föga nyttig, men alltid tidsödande omgång. Detta sista utgör änmu blott ett önskningsmål för dem, hvilka lika med oss anse den ifrågasatta reorganisationen från mer än en synpunkt samhällsnyttig. Men der redan af statsmakterna vidtagna förändringar möjliggöra indragning af tjenster, som länge ansetts obehöfliga, der borde väl alla skäl tala för att hvad som i antydd syftning kunde ske också blefve utan uppehåll gjordt. Och då för lyckligt genomförande af förändringen i sin helhet, det mera än för de flesta andra förändringar, som kunna anses i fråga, torde vara af behof att påräkna en god vilja hos regeringen för sakens utförande, lärer hvarje åtgärd af regeringen, som innefattar ett uttalande af dess större eller mindre benägenhet för saken, icke utan skäl böra tillmätas en viss vigt. Det är derföre vi anse oss böra fästa uppmärksamhet på det regeringsbeslut, vi på annat ställe i bladet efter Posttidningen meddela i en fråga om Upsala läns indelning i4 i stället för 6 fögderier samt i följd deraf indragning af två kronofogdeoch två häradsskrifvaretjenster. Vi hade fått oss uppgifvet att regeringen i denna fråga skulle bifallit hvad kammarkollegium tillstyrkt, och omtalade redan i lördags ärendet med denna mening om utgången. Sjelfva beslutet visar emellertid att, ehuru såväl kammarkollegium, som statskontoret, tillstyrkt indragning af