Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 2

att det vore lätt att obemärkt komma ur staden, till och med komma genom stadsporten utan hinder. Sedan skulle båda bröderna taga nattqvarter på ett stort värdshos, det första på vägen till England, der Walsinghams kurirer och gäster alltid taga in, och följande morgon skulle han sända sitt folk med hästar för deras resa till Anjou. Om några spejare voro utsända skulle säkert den omständigheten att de begåfvo sig åt detta håll, leda dem på orätt spår. Nu återstod blott att afgöra om den normandiske sjömannen, Guibert, skulle afskedas eller medtagas. Men Berenger hade alltid en liten svaghet för allt hvad normander hette, och Guibert hade förstått att göra sig mycket nyttig; dessutom var det visserligen säkrare att taga honom med än att lemna honom qvar att blifva besoldad af chevaliern. Det beslöts derföre att han skulle medfölja såsom de båda unga herrarnes kammartjenare, och han fick genast befallning att packa in deras kläder och sjelf hålla sig färdig till uppbrott när som helst. Icke dessmindre kunde Guibert hinna, innan den för afresan utsatta timman, smyga sig ut och i hötel Klinville skaffa sig ett enskildt samtal med chevaliern. Han återvände med mer än ett godt franskt guldstycke i sin penningpung och med hopp om flera af samma sort. FJERDE KAPITLET. De faderoch moderlösa från La Sablerie. Ingentiog funvet Och dock mycket vunnet.o Arabisk saga. Hoppet, vårlofteau och återvunnen helsa voro goda reskamrater och hjelpte den unge Ribaumont öfver resans besvärligheter, vida