Aftonbladet – 18 oktober 1869, sida 2

söka få rätt på den notarie som hade uppsatt kontraktet. Om Berenger alls brydde sig om denna sak var det snarare för att hindra Narcisse skörda frukterna af sitt brott, än för att sjelf få besitta godsen, och äfven för rättvis harm var han nu alltför trött och sorgsen. Han kunde ej tala om sina rättigheter till Nid-de-Merle, såvida hans barrg ej skulle tagas i betraktande, ty Eustacies dotter var nu hans enda hopp och glädje. Följande afton kom Pare och frågade efter Berenger. . Det hade för honom varit en lugn, förfriskande hoppfull dag, som varit verklig balsam för hans plågade själ och nu satt han i trädgården under ett träd, njutande af den milda Maj-luften. Det gläder mig att finna er härute, sade Pare, ty jag fruktar attjag måste påskynda er afresa. Jag brinner af längtan att ej förlora nåjen tid, ropade Berenger. Jag ber er, säg em att jag tryggt kan resa! De säga alla att det är galenskap att tänka derpå. Under vanliga omständigheter vore det sån, sade Pare men Rene af Milano har sändt sina spejare för att se hvem min nye högväxte medhjelpare är. Han skall rapportera alltsammans till enkedrottningen, och ehuru här i detta hus väl icke något ondt kunde hända er, skulle dock ändamålet med er resa kunna upptäckas och densamma förekommas, och dessutom konungen blifva utsatt för en af de stormar han väl må frokta. Jag skall resa.i denna natt, sade Berenger oeh sprang upp. Hvar är Philip? Hvar är sir Francis? Parö trodde ej det var för tidigt att resa samma natt och de på denna afton — det var Kristi himmelfärdsdag — brukliga illuminationerna satte så mycket folk i rörelser