Aftonbladet – 13 oktober 1869, sida 3

Den skandinaviska Norden. Reseanteckningar af Henri Martin. I Sverge. Den antropologiska och arkeologiska kongressen i Kjöbenhavna skulle öppnas den 27 Augusti. Vi hade nu den 15:e. Tiden var väl kort att tillåta en annan tur före resan till Danmark, men tack vare jernvägarne är det som i går var omöjligt i dag lätt. Genom att väl använda tiden fanns det en möjlighet att komma ända till Stockholm och åtminstone uppfånga en skymt af detta Sverge, som på afstånd så mycket intresserat mig, men som jag endast af böcker kände. Jag anträder min resa den 15:e. Föga uppmuntrande början. En grå slöja öfver Belgien och Tyskland. En novemberhimmel när November är kall och dyster. Allt tycktes insvept i röken från skorstenarne i Westfalens fabriksstäder. Man blir under sådana förhållanden lätt orättvis mot ett land, som dock erbjuder pittoreska partier, till exempel Wesers vackra dal med sina långa kedjor af höga, skogklädda kullar. Samma mörka himmel tynger öfver Nedersachsens omätliga slätter, än bördiga fält, än sandoch ljunghedar. Kommen till Elbe på aftomen, måste man utföra en invecklad och skyndsam operation, om man ej vill förlora tjugufyra timmar: gå ombord på en ångbåt i Harburg, gå utför Elbe till Altona, skynda sig att stiga nti jernvägståget till Kiel och der åter gå ombord på en ångbåt, som öfver Östersjön går till Seland, den förnämsta af de danska öarne. Efter en mycket obehaglig sju eller åtta timraars öfverfart, debarkering i den danska staden Korsör, derifrån man på den jernväg som genomskär Seland färdas till Kjöbenhavn. Knappt instigen i kupen, fick jag tätt invid vägen se rund stensättning och ett antal grafhögar. Hela trakten kring Korsör är uppfyld :af dessa monumenter och tyckes utgöra en stor grafstad för Skandinayiens gamla folk. Det var ett lyckligt törebud för en medlem af den arkeologiska kongressen