Aftonbladet – 12 oktober 1869, sida 3

tiöden 18061:57IN Eobb, Id EE ESR Vandringar i Helsingland. . (Skildrade i bref till Aftonbladet.) 50 BEN Enåvgers nya kyrka, uppförd för blott ett tiotal af. år sedan, ligger högt på en sandås och tager sig utmärkt väl ut. Gamla kyrkan, en af de äldsta i Helsingland, ligger ej långt från den nya, och i denna senare, som vårdas och underhålles af Helsinglands fornminnesförening, finnas förvarade de fornsaker från :Helsinglands äldre kyrkor, detta sällskap med berömvärdt nit samlat. För att få bese dessa samlingar, anmäla vi ossi prestgården, der, med förekommande artighet mot oss, vederbörande anmoda en frodig ladugårdspiga att blifva vår ciceron. Pigan, en stackars enfaldig, men mycket välvillig menniska, visar sig snart med en stor nyckel i handen, hvarefter vi knoga utför gärdet ned mot den åldriga tempelbyggnaden. Dörren gnisslar på rostiga gångjern och vi inträda. Här få vi nu se en samling helgonskåp med mer och mindre lyckade målningar, gubbar i trä, föreställande evangelister och apostlar, gamla dopfunter, vigvattenskärl m. m. Bland trägubbarne fäster isynnerhet en vår uppmärksamhet, Det är sjelfvaste Hans Maj:t konung David vi här se framför oss. Denna komiska bild, som förr funnits i Söderala kyrka, framställer den musikälskande monarken sittande på en ytterst enfaldigt hopkommen stol, sysselsatt med strängaspel.På hufvudet bär H. Maj:t en liten rolig kunglig krona, men barfota är gubben. Förmodligen har högstdensamme för värmens skull aflagt sandalerna. Hvad är den der för en karl, han som sitter till häst och ser så glad ut? fråga vi vår genombeskedliga ledsagerska. Ansgarius, svarar denenfaldiga flickan tryggt. Han som tog hedendomen ur helsingarne. Du menar utan tvifvel Stefanus, kära barn, taga vi oss dristigheten invända. S:t Staffan? Neej dä! Han ligger begrafven i Norråla, han.n För att öfverbevisa flickan begärde vi att få se katalogen öfver samlingarne. Den min vår ladugårdspiga. vid denna anhållan gjorde; är omöjlig att beskrifva. Kata.., kata... katta...n Vi mena en skrifven förteckning på alla skåpen, gubbarne och det öfriga härinne. Finns inte. Men här är en låda, som herrarne kan lägga en slant i, om dom vill. Vi kasta en blick på anslaget öfver ifrågavarande öppna låda. Detta anslag uppmanar oss att lemna. bidrag till. Enångers sockenbibliotek. Vi lägga alltså dit en silfverpenning, den flickan genast tar ur lådan och stoppar i klädningsfickan. Ar det du som förvaltar de frivilliga bidragen till socknebiblioteket? fråga vi för roskull pigan. Nej, men jag lemnar slantarne åt prosten och han skrifver opp dom. Godt och väl, tänka vi, men för pigans, prostens och biblioteksstyrelsens bästa ville vi gerna ha tillställningen lite annorlunda arrangerad. Kunde man icke, i stället för den der öppna asken, hänga dit t. ex. en med lås försedd sparbössa, hvilken å behagliga tider öppnades af vederbörande? Eller : kunde man icke lägga fram ett ark papper, der resp: gifvarefingo teckna sitt Okänd, 50 ören. 0. s. v.? Nu finnes icke ens tillstymmelse till kontroll, hvilket missförhållande bör kännas ytterst obehagligt för den, som fått i uppdrag att omhänderhafva och redovisa på detta sätt influtna bidrag till ett godt och nyttigt ändamål. Efter att hafva betraktat de gamla, egendomliga målningerne å kyrkans hvalf, lemna vi nu det åldriga templet och styra kosan mot den närbelägna gästgifvaregården. Under vägen. vill jag berätta dig ett och annat rörande Helsinglands fornminneförenings verksamhet sedan dess stiftelse år 1860. Fornminnessällskapet åtnjuter ett årligt anslag, stort 200 rdr, af Vitterhets-, historieoch antiqvitetsakademien. Genom detta anslag har sällskapet blifvit i stånd att medi kraft börjas, och fortsätta sina arkeologiska undersökningar inom provinsen. I enlighet med den en gång utstakade planen har säll-: skapet alltså låtit socknevis upprätta utförliga förteckningar öfver fornlemningarne, dels. låtit affatta specialkartor, noggrannt upptagande för hvarje hemman läget af dess åbygnader och deromkring befintliga grafhögar, stenkummel och andra fornlemningar, hvilkas storlek jemväl blifvit uppmätt i fot och ha dess. utom de märkligaste. fornlemningarne blifvit aftecknade. Af den otaliga mängd grafhögar, hvilka blifvit anmärkta i kustsocknarne och