Aftonbladet – 11 oktober 1869, sida 3

son, till er tjenst, min fru, sade Philip oc rodnade öfver öronen för sin egen djerfhet jag har följt honom hit, ty han är för sva; att resa ållena. Stort förtroende måste man hysa för eder unge herre, sade hon med en liten anstryk ning af smickrande förvåning. Men hvarifrån kommer ni då? Föga trodde jag mig skola återse herr baronen här. Vi komma från Anjou, min fru. Virest till La Sablerie... började Philip, men kund icke fortsätta. Jag förstår. Ack! låt oss icke tala derom Det. är hjertslitande; och hon borttorkade åter en tår. Och nu,.. Nu ämna vi oss till engelska ambassadören, för att få... Men Philip afbröt sig helt tvärt, ty Berenger gaf honom en skarp varnande knuff men den sköna damen räddade honom wi hans förlägenhet, genom att utropa att hon på inga vilkor kunde låta sin högtälskade kusin begifva sig till ambassadören, när han nu var midtibland sina egna kära slägtingar. Kanske monsieur icke kände henne? Hon ville då framställa sig sjelf som fru de Sex linville, född de Ribaumont; kusin till ce cher baron och näfven litet slägt med er, monsieun le fråre, om uni tillåter det, sade hon och räckte honom sin hvita hand, som han bort kyssa; men då han icke visste hurp dett, rättligen borde ske, skakade kan den endast rätt kraftigt, Vidare upplyste hon att hennes broder var i Krakau med hertigen, numera konungen af Polen, men att hennes far bodde hos henne i hennes hötel, och skulle blifva förtjust öfver att få återse sin högtälskade kusin, ehury han visst, liksom hon, skullg blifva förtviflad öfver detta, det olyckligaste af alla misstag. Hon kom jäst tillbaka från sin advent petraite I ett