Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 3

Stockholms-bref. XXVII. Hr redaktör! Om kineserna — icke ett enda ord. V ha väl annat att tänka på, förhållanden som ligga oss mycket rärmare, barjagten på Hven och prins Oscars återkomst, fru Michaeli i Göteborg och Christina Nilsson i Sydenham samt den högst märkvärdiga omständigheten. att kejsarinnan Eugenie icke kunde vänta på grefve Erik Sparre, utan lärer hafva anträdt färden till österländen. Det har icke varit fråga om politik, försäkras det nu. Kejsardömet skall hädanefter, som förut, söka hjelpa sig sjelf. Grefve Sparre har kastat politiken i Wenerns djup och egnar sig uteslutande åt handel och industri, och honny soit qui maly pense. Då ban fick veta, att kejsar Napoleon hvarje morgon satt och väntade på ho: nom, skickade han bud till Saint-Cloud, att han för närvarande omöjligt kunde hafva nöjet att infinna sig. Tilldenna utomordentliga beskickning lärer han hafva användt en medlem af den nyorganiserade stadsbudskäre? i Stockholm — en ypperlig kår med blanka pyclmar eller åtminstone blanka hjelmplåtar i mössorna och snygga blå kläder. Ja, tror dock icke, att de bafva guldgaloner på benkläderna, och ttar ew sådant gistinktionstecken lärer det vara svårt atfyslippa in i det demokratiska franska kejsärdömets frukostrum. I Paris kan man likväl få hyra guldgaloner hos någon Fyrwald Comp. elJer annan lysande firma på platsen, och saken har således efter all sannolikhet låtit ordna sig på bästa sätt. Vi behöfva hädanefter icke tänka derpå, åtminstone ej tillsvidare. Å Deremot tager den nya stadsbudskåren vår stockholmska uppmärksamhet i anspråk, Jag anser mig genast, hr redaktör, böra tillkännagifva, att jag sätter värde på våra stadsbud; Hvad vore vi, om de ej funnes till? Det är icke alla som ega tillgång till en talrik skara tjenare, färdiga att på minsta vink uträtta de kinkigaste uppdrag. Och äfven om man är nog lycklig att hafva i sin tjenst både kammartjenare och kammarjungfrur, kuskar, taffeltäckare, betjenter, pigor och drängar af alla möjliga grader, färger och särskildt utmärkande egenskaper, så är det likväl icke sagdt, att man kan gifva en enda af hela samlingen ett riktigt SA Kong er Det kan man göra åt ett stadsbud. Visserligen Klagas det öfver att stadsbuden så ofta stå och skräpa i gathörnen och hindra trafiken när de på Gustaf Adolfs forg söka blifva delaktiga af det välgörande inflytandet från Guds egen strålande sol, men det är en obefogad klagan. Lätom oss gå till oss sjelfva. Hur ofta hafva vi icke — jag säger visst icke ni, br redaktör, men jag och andra flanörer — stått och solat oss utanför Rydbergs)? Hvarför skulle stadsbuden icke. få njuta af samma goda förmån? Har det någonsin -händt, att ett stadsbud, oaktadt han